Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Resan. Av Charles Baudelaire. Inledning och översättning av Nils Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN
Till djur hon män förvandlar. Fly på vågen
mot havets fria vidd från skamligt träldomsband!
I brottsjöns kalla skurar svalkas älskogshågen,
och stormen sopar minnet bort av kyssars brand.
Men rätta färdmän äro endast de som färden
för färdens skull blott göra. Som en fylld ballong
vill hjärtat fly, men ödet följer dem kring världen.
De veta aldrig vart, men ropa: sätt i gång!
De längta utan gräns, de drömma, som i vaka
rekryten före slaget drömmer, djärvt och hett,
om nya njutningar, som ingen förr fått smaka,
om vällust, vilkens djup ej mänskomått har mätt.
II.
Som bollen rullar rundt, som snurran rastlöst kretsar,
från stad till stad vi irra, väsen utan rot,
i sömnen till och med Nyfikenhet oss hetsar,
en vredgad ängel lik, som piskar solars klot.
O, dunkla öde! Målet ständigt undan viker,
kan sökas överallt: det finnes ingenstans.
Och människan, vars galna hopp ej nånsin sviker,
att vilan finna, löper kring i vilsen dans.
Vår ande är ett skepp, som söker hemmets stränder.
»Giv akt», en stämma ljuder manande på däck
Från märsen ropar oss en röst, som hjärtat tänder,
den siar: »Kärlek... ära... lycka!» Skutan läck!
Och varje ö, som vakten höres signalera,
ett Eldorado lovat av vårt öde är,
och natten lång därom vi kräsligt fantisera,
när dagen ändtligt gryr, vi se ett öde skär.
Hur arm är den, som älskar oupptäckta länder!
Man skulle smitt i järn, ha kastat överbord
den druckne skepparn, han som fann Amerikas stränder,
det är hans ryktes glans, som jagar oss kring jord.
Så drömmer vagabonden också, där han strävar
sin väg framåt, han glömmer släp och knog.
All Capuas härlighet hans sinne föresvävar,
om blott han ljuset ser i fönstret från en krog.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
