Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Resan. Av Charles Baudelaire. Inledning och översättning av Nils Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN
Och kvinnor, vilkas doft och färger sinnet rusa,
och dräkter, sömmade av sagans tyg och drömmens garn,
fakirerna med hemlig makt att ormar tjusa.»
V.
Och mer, och mera?
VI.
»Ack, ni fråga liksom barn!
Att icke glömma då det sista och det första,
vi mötte överallt och utan att ha sökt
hos en och var, ifrån den minsta till den största,
det trista skådespelet: synd som sig förökt.
Fåfängan dårar kvinnan med sin falska spegel,
i sin förnedring stolt beundrar hon sig själv,
en glupsk tyrann är mannen, styrd av driftens regel,
en trälars låga träl, en våg i smutsens älv.
I vällust frossar bödeln när martyren blöder.
Av festens heta rus tänds blodets sjuka brand.
Despoten på sin tron av landets must sig göder,
och folket böjer knä att kyssa få hans hand.
Religioner prånglas ut: envar den sanna, enda,
till himlen leda alla; deras paradis
är lik en dunbädd, där den sjuke får sig vända
och söka vilans ro bland törnen, strån och ris.
En mänsklighet, som skryter med sitt snilles låga,
och galen var den förr och är det allt ännu.
Till Gud den ropar ur sin nöd och plåga:
»Vår broder, herre, hjälp! Förbannad vare du!»
De starkaste, som våga se med öppet öga
vanvettet, fly från hopens allfarvägar bort
till opierusets bad att där sig löga.
— Så lyder från vårt klot alltjämt var ny rapport.»
VII.
En bitter lärdom den man hämtar hem av färden!
Beständigt samma bild och tröstlöst gråa min,
för år och åldrar evigt lika, visar världen.
Vår tid är en oas av skräck i öknen spleen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
