Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett svenskt nationalverk i ny gestalt. Av Oscar Almgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNGKÄRL AV BRONS. ÖLAND.
ETT SVENSKT NATIONALVERK
I NY GESTALT
Av OSCAR ALMGREN
Minnen från vår forntid, ordnade och beskrivna av
Oscar Montelius, tecknade på trä av Olof
Sörling.
i. Stenåldern och bronsåldern, ioo planscher
med 1486 figurer samt 64 sid. text. 4:0.
Stockholm, p. a. Norstedt & Söner.
s^tyk ett GANSKA enastående
/ sätt kan vår fornforsknings
ålder-/ man inleda sitt nya, ståtliga verk:
»Den stora lyckan har förunnats
tnig att efter nära ett halvt århundrade få giva
ut en ny upplaga av Svenska fornsaker,
vars första avdelning var färdig 1871».
Det har händt mycket i svensk
fornforsk-ning sedan 1871. Museernas samlingar ha
mångdubblats under målmedveten ledning,
och för att fylligt åskådliggöra alla i dem
företrädda fornsaksformer har den nya
upplagan behövt mer än fem gånger så många
avbildningar som motsvarande avdelning av
den gamla. Det är alltså icke en ny
upplaga utan ett nytt verk, vilket också betonas
genom titelförändringen.
I stark känsla av vår fornforsknings
tacksamhetsskuld till de män, som i främsta
rummet ledt det storartade insamlingsarbete,
vars frukter här framläggas, ägnar
Montelius sitt verk Ȍt minnet af Bror Emil
Hildebrand och Hans Hildebrand, vilka i sju
årtionden som riksantikvarier vårdat och
utvecklat Statens historiska museum».
Men icke blott antalet av kända
fornsaker och fornsaksformer har ökats väldigt
sedan 1871 utan också vårt vetande om
deras inbördes ålder och datering i
århundraden, om deras uppkomst och
utveckling, om deras hemland och
utbredningsförhållanden. På det området har Oscar
Montelius själv gjort den ojämförligt största
insatsen, på samma gång han under sin
50-åriga tjänstemannaverksamhet vid museet
ivrigt deltagit också i insamlingsarbetet, ej
minst genom egna utgrävningar.
Om Minnen från vår forntid, som
hädanefter lärer bliva det mest citerade arbetet
i svensk arkeologisk litteratur, någon gång
för korthetens skull kommer att nämnas som
Montelius’ Minnen, blir den dubbeltydning,
vartill detta kan ge anledning, icke utan
sin inre mening. Ty så godt som alla
dessa ’minnen från vår forntid’ äro tillika
för Montelius personliga minnen, än av de
segrar han vunnit vid utforskandet av deras
sammanhang, än av den glada överraskning
de beredt honom, när han först sett dem
framträda ur jordens sköte eller ur höljet
av till museet anlända paket och lådor. I
ett stort arkeologiskt museum har man
nämligen »julafton mest var dag», såsom
en gammal fornvän uttryckte sig, då han
under en tids arbete i Statens historiska
museum litet emellan fick bevittna
tjänstemännens fröjd över de nya rara fynd som
inkommo.
Det nya verket utgör ej endast en
utvidgning av det gamla; själva dess uppgift
har delvis blivit en annan. Svenska forn-
18—Ord och Bild, 27:e årg.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
