- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
282

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOF RABENIUS

fattar han ämnet självt klart, opartiskt och
lidelsefritt i sikte och låter det utveckla
sig efter sina egna naturliga
förutsättningar. Så ligger den mest utmärkande
karaktären i hans romaner i deras episka
renhet och fasthet. Författaren är rätt
knapp i sina uttrycksmedel, analys och
reflexion träda i bakgrunden och äro
bundna till själva berättelsen med dess
händelseförlopp, stämningen svävar icke
fri över föremålen utan är given i obruten
enhet med den sakliga skildringen.

Britt-Marie Colstrup ger oss
berättelsen om ett sorgfullt kvinnoöde från vaggan
till graven. Man erfar därav den stilla
tragiken hos ett av livets styvbarn, hos en
av de försmådda och förglömda, vilka
glida som skuggor genom tillvaron utan
att någonsin fatta dess mening eller känna
dess fullhet. Som barn utesluts
Britt-Marie från sin faders gemenskap, därför att han
ej kan förlåta henne brottet att vid födelsen
ha kostat sin moder livet — man förstår,
vilket hemligt sår som därmed tillfogas
hennes milda och försynta barnanatur.
Hon förälskar sig i en lekkamrat, hennes
känsla mognar med åren, men när allt är
redo till bröllop, överger han henne. Med
ett slags skygg trofasthet hänger hon
under hela sitt återstående liv fast vid sin
ungdomsdröm. Gripande är slutkapitlet,
i vilket den förtorkade gumman återser
sin trolöse vän. Smith har förstått att
omgiva gestalten med en underlig tystnad,
med ett blekt sken, som tycks tillhöra
den overkliga värld, i vilken hon lever.
Han har också lyckats bevara enheten i
karaktären, sådan den framträder under
olika levnadsåldrar. Den späda
vårstängeln liknar det vissnade höststrået —
ingen blomning ligger emellan. Smiths konst
som romanförfattare visar sig icke minst
i det samlade intryck, man får av
huvudpersonen, trots eller lika mycket i kraft
av skildringens dämpade och diskreta ton.
Han lamenterar icke å hennes vägnar, han
låter hennes liv tala för sig självt och
därmed röja sin hemlighet. De personer,
bland vilka Britt-Marie Colstrup rör sig,
utgöra en grupp av skiftande individer,
vilkas särdrag författaren kunnat fånga i sin
teckning. Sin vana trogen låter han dem
mest tolka sitt väsen genom egna hand-

lingar och ord. Bokens miljö är en svensk
landsortsstad, som lämnar en karakteristisk
ram åt tavlan. Britt-Marie Colstrup är
säkerligen en av de bästa romaner, som
under senare år sett dagen i Sverige. I
detta omdöme behöver ju icke ligga någon
hög uppskattning, då ju vår prosadiktning
för närvarande befinner sig i träda. Med
den redbara knapphet, skildringen äger,
och den lugna, en smula återhållna
iakttagelse, varpå författaren däri visar prov,
äger boken dock ett värde, som sträcker
sig över året och dagen.

Även »Kristoffer Giillichs kärlek»
läser man med intresse och behållning.
Boken innehåller berättelsen om hur en man
blir bedragen av sin fru, hur han låter
skilja sig från henne men när hon
övergivits av sin älskare och råkat i olycka,
åter förenar sig med henne. Han har
aldrig upphört att älska henne, men
konflikten ligger i den strid hans kärlek har
att utkämpa med hans manliga stolthet.
Denna står sitt hårdaste prov, då han,
som till yrket är läkare, av sin till nåder
tagna hustru anmodas att verkställa en
operation på den simpla förförare som
stulit henne ifrån honom. Med Kristoffer
Güllich har Smith enligt min mening
givit en utmärkt karaktärsstudie. Den
kyliga besinningsfullheten i hans natur, som
samtidigt är så nervöst sårbar, och hans
kärvhet och barskhet, som döljer så
mycket inre godhet, ja ömhet, förtegenheten i
hans känsla och styrkan i hans vilja, alla
dessa själsdrag sluta sig samman till ett
markant helt. Det är en gripbar
mänsklig fysionomi diktaren givit med
teckningen av denna personlighet. Även hustrun,
särskilt då hon hjälplös och undergiven
endast har att vädja till mannens
förlåtelse, är en väl träffad figur. Det
förhållande, vari makarna genom sin
äktenskapliga missämja komma till barnen, har
författaren också vetat framställa med intim
sanning. Mindre lyckade äro emellertid
de partier i boken, där en del bipersoner
framträda i berättelsen; man finner här
mest likgiltigt fyllnadsgods, som icke
mäktar ge önskvärd relief åt huvudhandlingen.

Ejnar Smith har — vill det tyckas —
som romanförfattare följt sin egen väg, vilken
fört honom till ganska vackra resultat.

282

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free