Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Luther och Erasmus. Det enda nödvändiga. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATHAN SÖDERBLOM
redan inträdt i kyrkan genom evangelii
predikan, och påminner om missbruk,
vilkas stävjande ingått i alla allvarliga
kyrkomäns önskningar men först genom
Luther åstadkommits. »Haven I glömt,
att i början min lära nästan hos eder
alla var ett kostligt ting? Då alla
biskopar gärna sågo, att påvens tyranni
(som för hårdt antastade stiften) stävjades
en smula . . . Då var Luther en fin
lärare, som så redligt angrep avlaten. Ty
dittills måste biskopar och kyrkoherdar
lida, att en munk eller en främmande
gynnare skändligt skinnade folk med
sina avlatsbrev i deras stift eller socken
och tordes inte mucka. Det fanns ingen
doktor i alla höga skolor eller kloster,
som förstått eller vågat inskrida mot
sådant otyg. Då var Luther snällt barn
och sopade stift och socken rena från
sådan marknad och höll i stigbygeln åt
biskoparna, så att de kunde sitta upp
igen, och kastade en stock i vägen för
påven.»
»Sedan, då jag angrep klosterlivet,
så att det nu finns ett mindre antal
munkar, har jag ännu icke hort någon
biskop eller kyrkoherde gråta däröver. Jag
vet att ingen större tjänst har gjorts
dem». »Biskoparna lära icke lida, att
sådana loppor och löss åter sätta sig i
deras päls.» »Men jag har icke förstört
munkarna genom uppror utan genom
min lära.» Påtagligaste verkan av
Luthers uppträdande var avlatshandelns
upphörande. »Hade vårt evangelium icke
gjort något annat än detta, att det
förlossat samvetena från avlatens
avskyvärda skam och avgud, så borde man
dock därav inse, att det är Guds ord
och kraft.» Även i bikten, boten,
mässan, sakramentet, äktenskapet, hemmet,
prästämbetet och andra saker uppvisar
Luther länge eftersträvade, nu genom
»hans evangelium» genomförda
förbättringar.
Här måste nu Luther tala ett ord
med dem som skrika, att man icke bör
tillåta någon nyhet. »Säg mig, är icke
mässans falhet för pengar en skändlig
nyhet?» »Vad var edert kyrkoväsen före
vårt evangelium annat än idel dagliga
nyheter?» »Där tog sig någon för att
dyrka S. Anna, en annan S. Kristofer,
en annan S. Georg, en annan S.
Barbara, en annan S. Bastian, en annan S.
Katarina, en annan väl fjorton
nödhjälpare.» »Är icke det nyhet?» »Vidare
anordnar den ene rosenkransen, en
annan Marias krona, en annan Marias
psaltare, ... en annan S. Birgittabönen»
o. s. v., idel nyheter. Ständigt uppdyka
nya vallfartsorter, dit »människorna löpa
från sin tjänst och sitt åliggande, som
vore de galna». »Var icke vår Herres
röck i Trier ett särskilt mästerligt
bedrägeri?» Alltjämt nya avlater, nya
brödraskap, nya slags mässor, varom
fäderna intet visste. »Jag vill här förtiga
relikerna. Gud hjälpe, hur gick icke
där det ena nya över det andra », däribland
sådana grova, påtagliga lögner om det
heliga korset, om flera hela lik av ett
och samma helgon, tills man även
hyllade den helige Frans" kalsonger1 och
S. Katarinas hår. Allt löjeväckande
nyheter. Munkarna predikade nya syner,
drömmar, under. Men i dessa
modeböcker för predikan fanns ingenting om
Kristus och om tron. Doktorerna i de
höga skolorna hade intet annat att göra
än att utfundera nya meningar, medan
bibeln av dem ringaktades såsom en
kättarbok. »Min käre mästare Occam
skriver, att man av Skriften icke kan
bevisa, att Guds nåd behöves för en
människa till goda gärningar.»
Munkheligheten skattas av Thomas lika högt
som dopet. »Varför tego alla biskopar
och sågo intet nytt, de som nu kunna
1 I Wittenberg.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
