Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Luther och Erasmus. Det enda nödvändiga. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER OCH ERASMUS
ERASMUS AV ROTTERDAM. KOPPARSTICK AV
ALBRECHT DURER. 1526.
sin egen härliga gåva. Saken hade
länge sedan överskridit Erasmus’ mått.
Luther hade aldrig önskat honom över
i sitt läger. Men han fann Erasmus’
utfall onödiga. Nu beklagade han den
förtrytelse som den ridderlige Hutten i
en skarp libell utgjutit över Erasmus, då
denne i Huttens trångmål förnekade
deras gamla vänskap. Men ännu mer
beklagade Luther Erasmus’ svar, en giftig
smädeskrift, som gav Luther anledning
till anmärkningen: »Du känner själv,
tänker jag, huru lätt det är att skriva om
behärskning och klandra hans obehär-
skade skrivsätt, men huru svårt, ja,
omöjligt det är att behålla den utan en
särskild Andens gåva.» Änskönt
Erasmus i viktiga trossaker tänkte olika,
önskade brevskrivaren, att han lämnades i
fred under sina återstående dagar. »Det
är en helt annan sak att en enda gång
bliva biten av Erasmus än att
söndermalas av alla papisterna på en gång.
Detta har jag sagt, bäste Erasmus, för
att visa dig mitt redliga sinne, som
önskar att Herren må giva dig en ande,
värdig ditt namn. Stanna som åskådare
av vårt sorgespel, och skriv åtminstone
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>