Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Luther och Erasmus. Det enda nödvändiga. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER OCH ERASMUS
en nutida läsare. Den är mindre
tillgänglig än flertalet av hans pennas
alster. Icke desto mindre äger De servo
arbitrio för den, som gör sig mödan att
tränga in i dess anda, ett oförvanskligt
värde genom den religiösa kraften och
konsekvensen. Helhjärtad gudsförtröstan
tolkar här sin erfarenhet av att Gud
i religionen är allt och människan intet.
Det gällde för Luther kärnan i hans tro.
»Kärleken tål allt, men tron är som ögat,
tål intet smolk.» Intet under att
Erasmus i denna skrift blir illa åtgången,
delvis karrikerad. I grovheter står
boken icke efter genomsnittet av Luthers
produktion.
Det kunde, säger Luther, synas vara
överflödigt att svara, då Erasmus gått
längre än sofisterna ditintills i att hävda
den mänskliga friheten, och då den
yppersta vederläggning redan förelåg i
Melanchton Loci, en bok som var värd
icke blott odödlighet, utan även
kanoniskt anseende i kyrkan. Men Luther
känner det även utan vännernas maning som
en plikt. Kanske värdigas Gud besöka
Erasmus genom sitt klena redskap, så
att Luther kan bliva sin högt aktade
medbroder till gagn.
I sitt förord hade Erasmus såsom
tidigare klandrat Luther för hans
hårdnackade iver att påstå, bejaka och
försäkra. Det tillhör ju icke en kristens
hjärtelag att icke ha behag i jaord och
visshet, tvärtom bör han älska »ja»,
eljes är han ingen kristen. Erasmus’
kritiska hållning och behov av att hålla
frågan öppen var för Luther en
brottslig skepsis. Ty till salighetssaken hörde
för Luther framför allt visshet.
»Hos de kristna är ingenting mera känt och
beprisat än förvissningen. Tag bort
förvissningen, och du har tagit bort kristendomen.
Fastmer gives den helige anden åt dem av
himmelen för att förhärliga Kristus och
bekänna honom intill döden. Eller är icke det att
uttala en förvissning att dö för bekännelsen
eller visshetens skull?»
»Finns det någon kristen som påstår, att man
bör ringakta säkra påståenden, så skulle det
betyda ingenting mindre än att förneka hela
religionen eller fromheten eller att göra
gällande att varken religionen eller fromheten
eller någon lärosats betyder någonting.»
»Vilken kristen kan tala som en skeptiker?
Säger du sådant om onyttiga och oväsentliga
satser, så har du intet nytt att säga, ty vilken
önskar sig icke frihet i slika fall? Ja vilken
kristen använder icke i själva verket fritt denna
rättighet, och ogillar dem, som äro fångna och
bundna av någon mening? Eller håller du
(Erasmus) alla kristna för sådana, som hylla
onyttiga lärosatser och dåraktigt gräla och
slösa med sina påståenden? Men om du talar
om det som är nödvändigt, kan ingen göra
ett mera ogudaktigt påstående än att hävda
rätten att i sådana saker icke påstå något såsom
visst och säkert. Snarare säger den kristne så
här: Långt ifrån att tillfredsställas av
skeptikernas åsikt vill jag icke blott allestädes och
i alla stycken stadigt fasthålla vid de heliga
skrifterna och därigenom äga förvissning, så
långt köttets svaghet medger det, utan även
vara så viss som möjligt i de ting som icke
äro nödvändiga och som ligga utom Skriften.
Ty vad är jämmerligare än ovissheten?»
»Tydligen betyder det för dig
ingenting, vad den ene eller den andre här eller där
tror, endast världen har fred. Och gäller det
liv, rykte, egendom och gunst, vill du ha lov
att likna den som sade: ’Man säger ja, jag
säger ja, man säger nej, jag säger nej’, och att
icke hålla de kristna lärosatserna för bättre än
filosofers och människors meningar, om vilka
det är mycket dåraktigt att tvista och strida
och komma med säkra påståenden, alldenstund
därav endast blir oenighet och störande av den
yttre fridén.» Erasmus har visat sig i hjärtat
hylla Lukianos eller någon annan av
Epiku-ros’ hjord.
»Men den helige ande är ingen skeptiker och
har icke skrivit tvivel eller lösa förmodanden
i våra hjärtan utan en visshet som är säkrare
och fastare än livet självt och all erfarenhet.»
»Kort sagt, du behandlar saken, som om
det gällde en lätt ersatt penningesumma eller
någon annan ringa sak, vars förlust vore vida
mindre vard än det yttre lugnet och därför icke
borde uppreta någon till den grad, att han
slår till, handlar, lider, allt efter
omständigheten, eller nödvändigtvis åstadkomma sådant vä-
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
