Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tre dikter. Av Hölderlin. Översättning av Bertil Malmberg - Barndomen - Bön om tillgift - Hyperions ödessång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRE DIKTER
Av HÖLDERL1N
BARNDOMEN
Då än jag gosse var,
frälste mig ofta en gud
från larmande människors tuktan.
Då lekte jag lycklig och fri
med lundarnas folk,
och himmelens fläktar
lekte med mig.
Och som du städs
örterna gläder,
då de till mötes dig
de späda armar sträcka —
så gladde mitt hjärta du,
fader Helios! och som Endymion
var jag din älskling,
heliga Luna.
O, alla trogna,
vänliga gudar!
Att I sågen
min eviga kärlek till er!
Väl nämnde min tunga ej då
er vid namn — också I
nämnden mig ej, som människor pläga
i fåkunnighet.
Dock kände jag eder,
långt mer än jag människor känt.
Jag förstod den vilande etern —
de dödliges språk förstod jag ej.
Mig fostrade lundens
förtroliga sus,
och ibland blommor
lärde jag älska.
I gudarnes armar växte jag.
BÖN OM TILLGIFT
Helga väsen, jag har ofta grumlat din själs
gyllene gudafred, och av ett mänskolivs
tyngre, doldare smärtor
lärde många du först av mig.
Ack förgät det — förlåt! Likasom molnet där
framför Selenes bild går jag förbi, och du
vilar åter och glänser,
lika orört, du hulda Ljus.
HYPERIONS ÖDESSÅNG
I vandren, krönta av ljus,,
på vita vägar, saliga genier.
Glänsande gudafläktar
smeka ert hår
som kitharaspelerskans finger
heliga strängar.
Sorglöst andas de himmelska,
sorglöst som barnet vid moderns bröst.
Kyskt försänkt
i blygsam knopp,
aldrig anden
vissnar hos dem,
och de saliga ögonen
skåda i stilla,
tidlös klarhet.
Men oss beskäres
ej fristad, ej vilorum.
Likt vattnen, som falla
från klippa till klippa,
sålunda störta
de lidande mänskor,
blindvis och ständigt,
från timma till timma,
år efter år, mot det ovissa ned — —
BERTIL MALMBERG.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
