Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hostrup. Ett hundraårsminne. Av Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL WARBURG
i fraser sådana som dessa:
»Broderfolkene række hverandre Haanden over
Sundet, Kjolen og Kattegat, de smelte
sammen med Hjerte og Tunge, Baandet
knyttes igen. Margarete begynde men
hun plantede kun en Spire, hun lagde
kun et Æg. Spiren er gjödet med
Ström-me av Blod, Ægget er udruget i
Kampens Hede.» Andra studentfigurer äro
den supige överliggaren Lassen och den
unge misslyckade pratmakaren Eller, som
fick ersätta en svensk student
Rosén, vilken förekom vid styckets första
uppförande i studentföreningen och som
lär ha hållit ett patetiskt tal.1
Vad som är av särskilt intresse är
att Hostrup — studentdiktaren par
préférence — i detta stycke avgjort frigör
sig från de akademiska
ståndsfördomarna gentemot »brackorna». Han hade
vunnit vänner i andra befolkningslager,
bl. a. hos en förpaktarfamilj, och han
insåg att det som gav studenterna
värde var mindre studentegenskapen än
ungdomen och friskheten, och därför lade
han i Klints mun en replik, där det
hette, att det som stämplade en student
varken vore det akademiska
borgarbrevet eller kunskapen i latin och grekiska,
utan studentandan, och studentandan vore
intet annat än ungdomen icke blott i
år utan i själ och sinnelag, därför
ut-bragte han ett leve för alla studenter
»både med och utan examen artium».
Själva ämnet i »En Spurv i
Trane-dands» företer en viss släktskap med
den bl. a. av E. T. A. Hoffmann i Klein
Zaches behandlade sägnen om en
ynkrygg som genom en övernaturlig makt —
en fés gåva — blir ansedd som den
ypperste i allt. Det är här en
uppkomling, en oborstad skräddargesäll, som
tack vare en egendomlig trollmakt —
1 Det skulle vara roligt om ur någon
gammal handskrift man kunde leta fram denna
satir på 1840-talets svenska studentretorik.
"31
en armring som förlänats honom av den
ur en torvmosse återuppstigna drottning
Gunhild — beundras och hyllas av den
fina världen, hur tölpaktigt han än
beter sig. Bakom det fantastiska motivet
döljer sig ju en djupare mening: den
framgång som kan följa även den mest
tarvliga och obetydliga människa, så
snart han av obegriplig anledning fått
rykte om sig att vara något
märkvärdigt. Den fina världen blir härvid
föremål för en satir som icke på långt
när är så godmodig som det älskvärda
löje, vilket bestods »Gjenboernes»
handtverks- och studentkretsar, men även
representanterna för det simpla folket —
skräddargesällen och familjen Tokkerup
— få några hårda och välmenta rapp
av satirens färla.
I det tredje stora sångspelet
»Eventyr paa Fodreisen» från 1847 — men
påbörjat tidigare —, uppfört å k.
teatern 1848, kort efter att Gjenboerne
där vunnit hemortsrätt och några
månader innan en »En Spurv i
Trane-dands» blev upptaget, har Hostrup
försmått övernaturlig hjälp i intrigen och
helt hållit sig på verklighetens mark.
Det är i viss mån ett tendensstycke;
uttryck^ för dåtidens filantropiska teorier
om de frigivna fångarnas ställning och
svårigheterna för dem att vinna
återinträde i det hederliga samhället.
Härvid närmar sig ju Hostrup det
allvarligare skådespelet, men vad som håller
stycket på lustspelets nivå är dels några
komiska figurer, en inskränkt domare
och en affekterad »ästetisk» godsägare,
dels det friska studentlynnet hos de
båda turister som äro på fotvandring.
Över stycket vilar — trots dess seriösa
inslag — en frisk stämning av dansk
natur och danskt landtliv, och i det hela är
nog detta skådespel rent konstnärligt
sett Hostrups mest fulländade verk,
med säkrare dramatisk komposition än
~6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
