- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
325

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Inflytande. Av Gustaf Ullman - Begär ej världens lön. Av E. N. Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF ULLMAN

om han ännu sagt för mycket eller för
litet. Den här adjunkten var en
svår-fjällad fisk. — De kände bägge två
den omtalade Julius tillräckligt väl för
att veta, hur den av Arendt skisserade
framtidsförmånen skulle smaka hans
halvt känsliga, halvt vresiga, till nervös
egensinnighet självrådiga lynne!

Han, Julius Ardell, såsom sin rivals
skyddsling, av denne framsparkad på
nåd! och samtidigt kanske slagen ur
brädet! otänkbart, tänkte David. Julius
skulle tvärt ge sig av, bort, ut, från
Märta Rocke och allt. — — Och det
var just vad direktör Jean Arendt
egentligen åsyftade. David kunde inte
minnas något fall, då en skolpojke tillåtit
sig ett skämt, ett spratt, ett knep, så
pass på en gång slugt och tarvligt som
detta. — Han kände sig både retad och
road och måste ännu ett slag ögna i
siri bortlagda, olästa tidning för att i
dess hägn helt jaga bort det småleende,
som i hans egna, ganska trötta drag
begynt spela mot det i direktörens. —

»Min broder Julius reder sig nog,
vart han än tar vägen», sade David ut

mot fönstret, »men jag tror nästan, han
kunde må väl av ett luftombyte!»

»Vem gör inte det!» utbrast
direktören, som några minuter hämtat sig
efter sin vältalighet, »men fara går väl
an, komma igen kan vara värre.» Och
den klingande fasta stämman upprepade
orden som i förhoppning, ja, fordran,
på att de snarast skulle återgivas i örat
på rätt person. Med rätt — det ville
säga — bakvänd, verkan. Av hela sitt
kalla, halvgamla hjärta önskade han
ingeniören så långt åt nordanfjäll som
vägen bar, och längre.

»Ja, herr adjunkt», återtog Arendt
»jag vet vilket inflytande ni har över
er bror — och jag räknar på er. Låt
honom inte av äregirighet eller andra
flyktiga bevekelsegrunder förhasta sig.
Den säkra, gedigna framtiden har han
här.»

»Alldeles!» tänkte Julius broder inom
sig och sade till sig själv, glömmande
sista svedan av deras träta: »Julius skall
stanna, med eller utan direktörens nåd,
och få sin Märta, — så långt det
kommer an på — mitt inflytande.»

BEGÄR EJ VÄRLDENS LÖN

A» E. N. SÖDERBERG

Begär ej världens lön! Ej bida att bli tackad
för offren, som du gav vad du höll sant och rätt!
Nej, ständigt redo stå att se dig själv belackad,
att se din andes verk med krämarmåttstock mätt!

Men svik din genius ej! Om du med otack lönas,
du vandrar dock en ban, som under stjärnor går.
Av dem din inre värld förklaras och förskönas,
är mörk än här din väg och full av törnesnår.

325

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free