Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musikaliska randanteckningar. Opera och konserter under vårsäsongen. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKALISKA RANDANTECKNINGAR
OPERA OCH KONSERTER UNDER VÅRSÄSONGEN
Av HERMAN GLIMSTEDT
ÄR i denna revy Operan
nämnes först, beror detta
mindre på någon dess
dominerande insats i
vårsäsongens musikliv än på hänsyn till
gammal rangordning, som omger den kungliga
sångscenen med särskild nimbus. Det gångna
spelåret, höst och vår sammanslagna, har
erbjudit ovanligt litet av nyhetsintresse, ja, intet
därav, ifall själva repertoaren avses. Man
begär ju inte av en operascen att den ens i
starkt minskad proportion skall ge
premiärer, nya verk eller repriser därav i likhet
med vanliga teatrar; därtill är den
erforderliga apparaten i allmänhet alltför
vidlyftig. Men ett helt spelår utan någon
som helst förnyelse av spellistan —
premiären å en liten balett, Svanorna, som
för övrigt mer till den yttre ramen än till
stil och anda anslöt sig till Fokin och hans i
Sylfiderna originellt genomförda
grupperingar —, det hör dess bättre till
sällsyntheterna i konstanstaltens annaler. Man
svindlar nästan vid tanken på effekten av
en dylik overksamhet under någon
föregående regim, t. ex. den Burénska; vilket
ljud det då skulle blivit i skällan, medan
nu just ingen presskritik hörts av, inga
domedagsröster. Den tiden då Operan,
som Ranft sade, var ett »getingbo», synes
vara förbi; allt är nu frid och vila på
något dammiga lagrar. Då gång på gång
flera nya program, Peterson-Bergers nya
musikdrama Domedagsprofeterna,
Korngold-operorna och en större Fokinbalett,
kunnat utlovas, synas ej de förmildrande
omständigheter, som utgöras av brist på
dekorationsmaterial samt sjukdomsfall, kunna
tillmätas avgörande betydelse. Må vara
att Operan tack vare de egendomliga
tiderna »gått bra» ändå. Den har dock
sina konstnärliga förpliktelser, oberoende
av de ekonomiska konjunkturerna, och för
artistpersonalen måste en dylik stagnation
innebära saknad av den nödvändiga eggelse
som brottningen med nya uppgifter
skänker. Men man må hoppas att liksom
Trollflöjten och Parsifal i fjol vår följde
efter en händelselös höst, nästa termin
skall gestalta sig bättre än det gångna
hela spelåret.
Vårsäsongen har emellertid som
vanligt erbjudit en del nya rollframställningar.
Den mest överraskande av dessa var hr Oscar
Ralfs operadebut som Sigmund i Valkyrian,
påminnande om det liknande språng Rosa
Grünberg för några år sedan gjorde från
operetten till operan. Om än ej tjusande
med mer ovanligt välljud, ägde stämman
en verklig hjältetenorklang, som alltid
trängde igenom orkestersvallet, och därtill
kom ett musikaliskt alltigenom vederhäftigt
utförande i förening med mönstergillt
tydlig textbehandling. Sceniskt stod väl
framställningen ej på samma höjd, men
utmärkte sig dock för intelligent måttfull
gestaltning. Bragden måste förvåna dem
som förut endast hört sångaren i komiska
operettpartier, om man än skulle kunna
erinra sig med vilken kapacitet t. ex. det
krävande manliga huvudpartiet utfördes i den
operamässiga andra akten av Lehars På tu
man hand (Endlich allein). Naturligtvis har
en tid av målmedvetet studium legat mellan
avskedet från Oscarsteatern och denna
metamorfos. Då hr Ralf redan bl. a. lär ha
instuderat korresponderande partier i hela
Ringen, vill man vara djärv nog att
uttrycka en önskan om att operaledningen
verkligen tar vara på denna kraft. — En av
Operans ordinarie artister som går framåt
är hr Richter, som i januari vann
framgång som Scarpia. Det är inte så lätt att
komma efter Forsell i denna uppgift, men
den nye framställaren, som klokt tycktes
ha tillgodogjort sig studiet av företrädaren,
är den som därnäst nu bäst utför partiet.
Det är i allmänhet angenämt att lyssna
till hans välbehandlade och klangfylliga
baryton, och därtill kom här en smidig
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
