Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musikaliska randanteckningar. Opera och konserter under vårsäsongen. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMAN GLIMSTEDT
PIA RAVENNA.
Såvisst som att inre samling,
själskoncentration, är ett livsvillkor för all djupare,
verklig kultur, är kammarmusik ett
oundgängligt komplement till den symfoniska
orkestermusiken med dess i högre grad på
rent akustisk nervretning grundade
verkningar. Man kan därför fullständigt
sympatisera med en musikvän, som — i
ett samtal med den som skriver detta
— om det påtänkta nya konserthuset
yttrade: »Jag ger inte ett öre till det, om
där inte också inrättas en sal för kammar-,
musik.» Blir det en gång så väl inrättat
— och man förstår inte hur planen
överhuvud kan möta motstånd —, skola väl,
med Kammarmusikföreningen som gästfritt
sammanhållande organisation, mer stabila
förhållanden än de som på senare tid präglat
utövandet av denna konstart kunna inträda.
Utom ett gästbesök i årets början av den
från föregående gånger uppskattade
Fitzner-kvartetten och en sista konsert av
Wil-helmi-trion — båda ensemblerna ej
beaktade av publiken såsom de förtjänat —- ha
Kammarmusikfor eningen och den därifrån
emanciperade Burginkvartette7i tävlat om
intresset. Inom den nämnda föreningen,
där Ruthströms-kvartetten dominerat i
jämförelse med den Kjellströmska, ha nya
förskjutningar och omplaceringar ägt rum. I
bjärt belysning ställdes följden av den
under hela spelåret konstaterade
splittringen, om man erinrar sig, hur en (av
Burgin-kvartetten) given
Stenhammarkon-sert med denne uppburne tonsättare som
medverkande gavs inför mer än halvtom
sal. Vårsäsongen har emellertid erbjudit
en mer än vanligt rik skörd av ny svensk
kammarmusik, en glädjande företeelse både
som ett tecken på nyvaknade krafter och
strävanden hos den unga
tonsättargenera-tionen och som ett erkännande av
förpliktelser gentemot dessa. Det lär till
och med ha varit en riktig
sammansvärjning mellan en grupp »nytonare», som
gick ut på att var och en av dem under
någon av de senaste somrarna skulle
komponera var sitt kammarmusikverk.
Resultatet härav blev dock endast en
stråkkvartett av Atterberg och en pianokvintett
av Berg. En i likhet med dessa framförd
Rangströmsk kvartett, kallad »Notturno —
Ein Nachtstück in E. Th. A. Hoffmanns
Manier» är ett arbete av betydligt tidigare
datum. Listan fullständigas av namnen
Henning Mankell och Helmer
Alexandersson, den förre företrädd med en
pianokvintett, den senare med en kvartett.
Flertalet av dessa verk gåvo väl generellt stöd
åt den uppfattningen att kammarmusikens
intima och aristokratiskt fordrande konst
är det fält där experimenterandet — och
särskilt det övervägande på harmonisk
färgverkan inriktade — har svårast att,
åtminstone i första taget, hembära seger
eller ens överskyla brist på idéer. Från
de utpräglat modernistiska alstren, som
delvis även ingåvo löften, skilde sig i
viss mån — utom Alexanderssons mer
melodiskt hållna kvartett — Bergs
kvintett, som onekligen musicerade fritt ur
hjärtat; några djup pejlades ej av denna
komposition, men det kan medges att dess
friska klang och korthet i viss mån kunde
försona med bristen på mer personligt
präglad ingivelse. — Vid den nämnda
Stenham-markonserten i april erinrades man om att
tonsättaren också har bakom sig en ganska
rik kvartettproduktion. Utom en ny kvartett
n:r 5, d-moll, vars komplicerade faktur och
reflekterande karaktär ej efter ett första
åhörande medgav någon på omedelbar
verkan grundad värdesättning, spelades den
närmast tidigare kvartetten, Serenad i C-dur,
som vore värd att oftare framföras. Sam-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
