Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Musikaliska randanteckningar. Opera och konserter under vårsäsongen. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKALISKA RANDANTECKNINGAR
tidigt som dess fyrstämmiga sats klingar
fylligt kvartettmässig, har kompositionen
flera drag som motivera serenadtiteln.
Tydligast framträder detta i finalen, där
instrumenten — som i ett slags musikalisk
dragkamp — slitas om det markerade
huvudtemat, som med komiskt eftertrycklig
verkan ständigt återkommer i imiterade
eller fugerade följder. En nordisk folkton,
som också ställvis klingade igenom andra
satser, behärskade helt den andra, kallad
Ballata — en parafras över en ålderdomlig
bröllopsvisa —, som med sin naiva handfasta
penselföring och sina troskyldiga snirklar
hade något av gammal dalmålning över sig.
* *
*
Konsertföreningen und kein Ende. Det
inflytelserika företaget spelar också en
betydande roll som introduktör och gynnare
av de musikaliska sändebud som kallas
solister. Strax efter avslutningen av dess
spelår anordnades av Pianistförbundet,
sammanslutningen av våra yngre mer
framstående pianister, under medverkan av själva
hovkapellet en konsert i Musikaliska
akademien, som uttryckligen angavs som en
demonstration mot Konsertföreningen och
dess ådagalagda likgiltighet mot svenska
pianister — läs även: svenska musici
överhuvud — som solister. Vi äga —,
utom Wilhelm Stenhammar, som
verkligen då och då får spela på
Konsertföreningen — dock många begåvade
pianister, t. ex. Olof Wibergh, Uno Sundelin,
Natanael Broman, Aurora Molander och
Edwin Svensson, som samtliga i vår gett
nya prov på sin talang. Ingen av dessa
eller deras kamrater — utom fröken Astrid
Berwald — ha under spelåret beredts
tillfälle att i Konsertföreningen pröva sina
krafter tillsammans med orkester, medan
de utländska kollegerna varit så många
fler, alltför många i proportion till de
svenska. Därmed är ju ej sagt att man
ej med nöje förnyat bekantskapen med så
framstående pianister som Elly Ney och
Arthur Schnabel eller med en violinist som
Carl Flesch, som också vid en egen
konsert befäst sitt anseende som en mogen
konstnär. Av nya namn ihågkommes främst
ryssen Sergei Rachmaninoff, som i mars
var Konsertföreningens gäst några gånger
och dessutom gav en egen pianoafton.
Hans pianospel ägde egenskaper — så en
9
■i
i
Fot. Herm. Hamnqvist.
KARL VALLENTIN.
sällsynt förening av energi och stor
sångbar ton — som till och med lär ha
kommit äldre musikvänner att mumla namnet
Rubinstein. Är exekutören så själv en
producerande musiker, garanteras
härigenom ett utförande som i särskilt hög
grad uppfyller den musikaliska logikens
fordringar. Rachmaninoffs kompositioner,
av vilka den nu spelade c-mollkonserten
och — framför allt — cissmollpreludiet äro
de mest bekanta, är utpräglad pianistmusik,
som närmast röjer frändskap med
västeuropeisk romantik. — En engelsk pianist,
William Murdoch, slog ett slag för fransk
och engelsk impressionism, Debussy, Cyril
Scott m. fl. Den fint kultiverade danske
cellisten Henry Bramsen har med samma
framgång och utan att ha förlorat ett uns
i konstnärlig aristokrati oscillerat mellan
Kammarmusikföreningen, Konsertföreningen
och cabaret Svarta katten. Nämnes så den
unga finska sångerskan Pia Ravenna, en av den
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0367.html
