- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
366

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ode. Vinkar om odödlighet ur hågkomster från den tidiga barndomen. Efter William Wordsworth. Översättning av Anders Österling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WILLIAM WORDSWORTH

bland skapelser av egenhändigt skick
förnumstigt sysslar med den värld han fick!
På marken ritar han en plan i smått,
ett bildutkast ur människornas liv
med spridda drag ur allt han har förstått.
Där leker han i sand och grus
begravning eller bröllopshus —
allt som hör till vår lott
är honom lika kärt.
Snart har hans tunga redan lärt
små samtal — kärlek och förvärv och kiv —
allt är hans möda värdt!
Allt längre dag för dag
med oförtrutna tag
den lille skådespelarns konst har nått.
Han fyller småningom sin lustspelscen
med typer och personer i gemen,
allt intill åldringen med lama ben —
som vore honom livet
till idel härmning givet.

VIII.

Du som till synes ej på långt när vet

din själs oändlighet,
du filosof, som alltjämt äger kvar
din arvedel, du öga framför dem,
som blindt och fåfängt stirra efter svar
i djupens djup, i evighetens hem! —
Profet, som innestår
för sanningen, vars spår
vi andra leta genom långa år,
förlorade i mörkret av en grav.
Du som har över dig en mäktigt känd
odödlighet, som herre över slav,
en helig närhet, hög och oavvänd,
du — lilla barn! — som nu på livets höjd
kan välja fritt en himlaboren fröjd,
hur kan du önska dig så alltför brådt
de år som lägga oket på vår lott,
hur kan du så förvillas i ditt val? —
Snart nog din själ skall treva skymningsögd,
av jordens vanor och bekymmer böjd
med frostig tyngd och trötta dagars tal.

366

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free