Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ode. Vinkar om odödlighet ur hågkomster från den tidiga barndomen. Efter William Wordsworth. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODE
IX.
O fröjd, att något finnes
av glöd i askan kvar,
att dock naturen minnes
det som så flyktigt var!
Välsigna vill jag våra flydda år,
men ej fördenskull som de flesta tro,
ej främst för lyckligare livsvillkor,
naturlig munterhet och oskuldsro
och nykläckt hopp, som sina vingar slår
i barnets bröst som i ett fågelbo: —
Min lovsång bär jag hem
till något bortom dem —
till frågor i vårt liv som små,
vinkar att förstå
vårt ursprung i det blå —
budskap från det liv som svävar
i oförverkligade världars famn,
drifter så höga, att vårt hjärta bävar
av plötslig skuld och ångest utan namn, —
oändliga minnesflöden
från töckniga fjärranöden,
som, fastän dunkla till sin art,
dock äro källan, som gör livet klart,
vårt högsta ljus och sinnevärldens under!
Det bor en sådan kraft i dessa ting,
att år av brus förvandla sig till stunder
i evighetens tystnad däromkring.
Oss uppenbaras
en tröst i dem, som aldrig kan förfaras —
ej plånas ut
av trött förtvivlan eller ondt beslut
ur mannens liv det liv som var förut!
Så skönjes inåt land från liden,
när vädret klarnar av,
en glimt från det odödlighetens hav,
som bar oss in i tiden
och här oss efterlät.
Kort synes resan — endast några fjät
till denna strand, där barnen vandra ljusa
och stora vågor oavlåtligt brusa.
X.
Så sjungen, fåglar, sjungen jubelsång!
Må lammen springa vall
till herdetrummans skall!
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
