Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rathenau och kapitalismen. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN GUSTAVSON
rialistiska historieuppfattningen. Men
besatt av en äktkapitalistisk kolartro på de
ekonomiska krafternas och drifternas
absoluta herravälde och bekajad med en lika
äktkapitalistisk skumögdhet för det inres
självständighet har socialismen, då den lär,
att en periods andliga inriktning och
värdering är ett blott epifenomen till det
under ifrågavarande period härskande
ekonomiska systemet, vändt upp och ned på
det verkliga förhållandet och — äkta
kapitalistiskt — gjort de blott medelbara
nyttighetsvärdena till absoluta, omedelbara,
självlysande värden. I socialismens
materialistiska historieuppfattning möta vi den
för homo capitalisticus så utmärkande
förblandningen av medel och mål; här
liksom där yttrande sig i övertygelsen om
att människan lever för att förvärva.
Det enligt min mening ohållbara i den
materialistiska eller ekonomiska
historieuppfattningen ligger således däri, att den
vill göra de ekonomiska faktorerna till de
i sista hand utslagsgivande. Rätt har den
däremot i sitt betonande av att en viss
tidsålders hushållningssystem och andliga
kultur bilda en i allt väsentligt enhetlig
företeelse.
För att kunna hålla räkning därmed
behöver man emellertid ingalunda vara
anhängare av sagda uppfattning.
Hushållningssystemets och den andliga kulturens
enhetliga karaktär under en tidsperiod
torde långt smidigare kunna förklaras
genom fasthållandet av att en tidsålders
totala liv ingår i ett struktursammanhang,
där de predominerande tendenserna ej
kunna undgå att sätta sin tydliga prägel
på och genomsyra hela ifrågavarande
tidsålders görande och låtande, antingen detta
nu faller inom det ekonomiska eller inom
något annat livsområde.
Att socialismen, såsom bl. a. dess
materialistiska historieuppfattning förråder,
ansett sig kunna bryta ut det ekonomiska
livet ur det totala struktursammanhang,
vari det ingår och varav det erhåller sin
riktning och färg, och självständiggöra
detta för att så söka göra inlysande, att
det totala struktursammanhanget bildar ett
blott epifenomen till den utbrutna och
självständiggjorda delen, sammanhänger
tvivelsutan med att den socialistiska
kritiken och oppositionen mot det
kapitalistiska systemet ej har sin innersta förut-
sättning i någon ny framstöt i värdenas
rike. Socialismen förfogar ej över några
egna självständiga värden och ideal, utan
lever högt på äktkapitalismens tarvliga
bourgeoisiideal. Dess värden ocn ideal
hava en alltigenom kapitalistisk struktur
och innebära därför intet verkligt
övervinnande av den kapitalistiska andans
ressentimentsvärdering och
upp-och-ned-vändning av den naturliga rangordningen
mellan värdena. För den proletära psyken
framstår tvärtom den ur den kapitalistiska
andan framsprungna livsföringen såsom det
Salem, dit alla dess längtans pilar syfta.
Bakom de socialistiska projekten och
framtidsdrömmarna ligger samma ängsliga
räddhåga och räknemässighet, samma
oförmåga att tveklöst giva sig hän åt tingen
och livet, samma av tusen baktankar och
avsikter bräddfulla misstänksamhet, samma
insulära, ur fruktan framsprungna, inom sig
själv slutna individualism, .samma
anti-transcendenta, djupt irreligiösa sinnelag,
samma tarvliga längtan efter yttre
trygghet och samma djupa veneration och
krypande på magen för den yttre välvaron
och framgången, som drivit fram det
kapitalistiska systemet. Den proletära andan,
sådan den manifesterar sig i den moderna
socialismen, är en avkomling i rätt
nedstigande led av den kapitalistiska anda,
som konfirmerades av Benjamin Franklin,
Daniel Defoe och andra
bourgeoisireligionens heliga, och den äger alla sin
ättefaders drag. Därför är och förblir
kampen mellan bourgeoisikapitalism och
proletärsocialism en fejd mellan fränder, som
i allt väsentligt äro fullkomligt ense men
vilkas intressen kollidera. De förstå
varandra i grunden mycket bra.
Ser man nu i hela den kapitalistiska
livs- och kulturordningen en enda jättestor
grotesk förvillelse, en djävulsk mardröm,
drömd av människor, vilka fått en skärva
av djävulens trollspegel i sitt öga och
därför glömt sin sanna bestämmelse för att
hetsa sig till döds under jäktet efter
trollguldets vissna löv, och spejar man därför
efter tecken, som båda att den
kapitalistiska andans ragnarök äntligen stundar,
torde man göra klokast i att ej fästa
några överdrivna förhoppningar vid de stora
landvinningar, socialismen gjort och
alltjämt gör. Dess ideal pekar nämligen icke
i riktning mot ett rättvridande av världs- ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
