Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rathenau och kapitalismen. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RATHENAU OCH KAPITALISMEN
utvecklingen genom att åter föra
människan in på den stora kungsväg, från
vilken homo capitalisticus avvikit för att
hamna i den gränslösa förvärvsdriftens och
det tarvliga maktbegärets dypöl, utan dess
ideal syftar till ett ytterligare befästande
av den kapitalistiska andans välde genom
att göra oss alla till kapitalister,
aktieägare och intressenter.
Även om vi således ha allt skäl att
ställa oss synnerligen misstrogna till
socialismens både vilja och förmåga att
övervinna den kapitalistiska andan, böra vi
ändå icke misströsta. Många tecken båda,
att det kapitalistiska systemet redan
passerat middagshöjden och att den
kapitalistiska andan och dess ideal börjat förlora
sitt fruktansvärda grepp över
människosjälarna. Nya klarare och ljusstarkare
stjärnor ha börjat höja sig över
horisonten, och de kapitalistiska idealens bleka
dankar ha börjat osa och ryka. Vad
Sombart kallar bomullsspinnareidealen,
nämligen produktionens gränslösa stegring,
gränslöst hopande av nyttigheter och
pengar, gränslöst förvärv för förvärvets egen
skull, yttre trygghet, komfort och välvaro,
ha börjat att sjunka i kurs.
De människor äro av allt att döma
redan icke allt för fåtaliga, som absolut
ej kunna förstå, hur människor någonsin
kunnat inrikta alla sina ansträngningar på,
ja känna det som en plikt att söka stegra
produktionen eller ägna alla sina krafter
åt förvärv. Meningslösheten och
vanvettet i hela den kapitalistiska inriktningen
har för mången blivit rent av
handgriplig. I synnerhet under de sista
decennierna ha de röster blivit allt fler och
fler, vilka genom själva tonfallet förråda,
hur främmande och tillbakastötta de bästa
inom vår kulturvärld börjat känna sig
inför hela den kapitalistiska livs värderingen.
Så småningom har man nått fram till allt
klarare insikt i att denna värdering, som
placerar de blott medelbara
nyttighets-värdena i värdepyramidens topp,
ingalunda är naturlig, utan med sin
arbets-och intressesolidaritetskult går stick i stäv
mot den naturliga människans hela
inriktning, och att det på-huvudet-ställande av
alla för människan naturliga mått, som
den kapitalistiska värderingen innebär,
blott kunnat komma till stånd genom att
den naturliga människans sunda instinkter
knäckts, lemlästats, angripits av röta och
försumpats, varur följt den driftlivets anarki,
som i så hög grad utmärker det renodlade
kapitalistiska systemet. Genom denna
upptäckt har den kapitalistiska andan förlorat
den självklarhet och »Selbstgegenheit», den
så länge kunnat glädja sig åt. Det står
knappast längre fast, att den jordbundna,
misstänksamma, mot allt transcendent
fiendtliga människotyp, vi känna under namn
av homo capitalisticus, är en rätt
avkom-ling av den naturliga människa, som byggt
Panteon, välvt över sinnevärlden den
platonska idéhimlen, lärt om Guds rike,
timrat de gotiska katedralerna o. s. v. Själv
må homo capitalisticus alltfort brösta sig
över att bilda den ändtligen fullt utslagna
blomman på den mänskliga
kulturutvecklingens stora träd. Icke minst tack vare
Nietzsches obarmhärtiga avslöjanden ha vi
lärt oss skönja, att hon, långt ifrån att
vara detta, blott är en sjuklig missbildning,
vars existensberättigande vi ofta nog ha svårt
att inse, även om vi vilja och måste tro,
att den kapitalistiska æran icke blott varit
en meningslös ökenvandring.
Bland dem, som med en levande känsla
för att den kapitalistiska kulturens frukter
äro ända in i kärnan anfrätta, maskstungna
och livsodugliga förena en genomträngande
och klar insikt i den kapitalistiska andans
struktur och väsen samt en hänsynslöst
skarp blick för de djupare liggande
orsakerna till det syndafall, denna andas
herravälde innebär, intar Walther Rathenau,
den bekante tyske storfinansiären och
företagaren i stor stil, ett synnerligen
framstående rum. Hans analyser av denna anda
torde, på grund av sin upphovsmans
förmåga att gräva sig ned till rötterna och
koncentrera sig kring det väsentliga med
bortseende från allt utanverk, med skäl
kunna räknas till de bästa i sitt slag.
Författaren rör sig i sina böcker av
allt att döma med ett oerhört material,
och hans analyser äro byggda på
synnerligen bred grundval av erfarenhet,
förvärvad under ett liv, som fört honom in
i det kapitalistiska systemets centrum.
Men han tumlar det vidlyftiga materialet
med suverän hand och låter sig aldrig av
detaljernas brokiga mångfald lockas in på
sidovägar, som ingenstädes föra. Allt
samgår till en väl avvägd helhet, där
delaspekten helt smälter in i den grund-
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
