- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
376

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rathenau och kapitalismen. Av John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN GUSTAVSON

ståndsmässighet, ett markant drag av
groteskt vanvett. Detta drag av vanvett och
meningslöshet understrykes ytterligare
genom det vädjande till och den
övergödning av de välförstådda intressena, som
bildar det kapitalistiska kultursystemets
ryggmärg. Utan förmåga att höja blicken
upp till de objektiva värden, som ensamma
mäkta lyfta människan upp över sig själv,
har denna kultur inriktat all sin strävan
på att göra intressena riktigt overfeta och
sökt ersätta äldre tiders livs- och
kärleksgemenskap med en löslig
intressesolidaritet, som blir till ett fruktansvärdt tvång
genom att till samarbete tvinga människor,
som ej sammanhållas av kärleken till ett
och samma värde.

Otvivelaktigt har det kapitalistiska
systemet gjort människorna till det yttre
långt mera fria och oberoende, än äldre
tiders människor voro. Men denna yttre
frihet har köpts oändligt dyrt. Den har
nämligen förvärvats på bekostnad av den
inre frihetskänslan, vilken mycket väl kan
stå tillsamman med yttre beroende, blott
detta beroende har en personlig, levande
karaktär. Beroendet kännes då ej såsom
tvång eller frihetshämning, utan förnimmes,
tack vare den starka känslan av att
tillhöra en på levande solidaritet — ej
intressesolidaritet — grundad gemenskap,
som ett tjänande i kärlek och hängivenhet,
vilket ingalunda förringar utan ökar
känslan av personligt värde. Denna inre
frihetskänsla och denna visshet om
personligt värde kunde en medeltida handtverkare,
trots allt yttre beroende, mycket väl äga
och ägde den också. En modern
lönearbetare eller tjänsteman är, trots all yttre
frihet, här långt sämre ställd. För honom
känns beroendet såsom rent brutalt tvång
och måste så kännas, därför att det
beroende, som det kapitalistiska systemet
skapat, alltigenom är grundat på en rent yttre
intressesolidaritet och ej på levande
kärlek och konkret personlig livsgemenskap.

Och resultatet av denna intressenas
övergödning? Jo, en hänsynslös
brutalitets-och bestialitetskult, ett lössläppande av
alla de vilda tjutande urskogsdrifter, som
slumra, vanligen blott med ett öga, i
människonaturen, och på djupet en allt
över-skyggande känsla av tröstlöshet och
meningslöshet.

* *

*



Vad är det då som tvingat den
västerländska mänskligheten in under den
kapitalistiska tvångsorganisationens ok?
Rathenau pekar på de sista århundradenas
oerhörda folkökning, som tvungit Europas
befolkning att lägga om hela sitt
hushållningssystem i en rationalistisk riktning för
att kunna skaffa kläder och föda åt de
ständigt tätnande människomassorna. Men
Rathenau stannar icke härvid i den fullt
riktiga känslan av att den ökade
folktätheten, när allt kommer omkring, måhända
själr är en frukt av det kapitalistiska
systemet och icke huvudorsaken därtill. Det
torde nämligen mycket väl kunna hävdas,
att det är om icke det kapitalistiska
systemet, så likväl den bland den
västerländska mänskligheten så småningom
framträdande kapitalistiska inriktningen, som
framkallat de sista århundradenas väldiga
födelseöverskott. Vi behöva naturligtvis ej
tyda detta så, som skulle homo
capitali-sticus fullt medvetet ha inriktat sig på att
sätta så många barn till världen som
möjligt, ehuru även denna tydning ofta nog
torde slå till. Men om vi taga i
betraktande homo capitalisticus’ totala struktur,
utmärkt som den är av vallös sinnlighet,
anarkiskt driftliv och bristande ansvar för
avkommans kvalitet, synes det kanske icke
allt för djärvt att våga påstå, att det är
den kapitalistiska inriktningen som
framkallat eller i varje fall bidragit till att
framkalla den oerhörda
människoproduktionen. För den, som med marxismen i det
kapitalistiska systemet ser ett rent yttre,
av människans inriktning och vilja
oberoende öde, och håller före, att homo
capitalisticus icke är fader utan själv blott
en följdföreteelse till det kapitalistiska
hushållningssystemet, måste det ovan sagda
klinga som rent nonsens. Till dessa
ödestroende hör emellertid ej Rathenau.
Därför söker han sig ock fram till en förklaring
av det kapitalistiska systemets uppkomst,
som i första hand opererar med rent
psykologiska och inre faktorer.

Från denna synpunkt framstår den
kapitalistiska kulturen som frukten av en
sedan flera århundraden pågående, genom
den franska revolutionen och dess följder
i hög grad påskyndad omskiktning av den
västerländska mänskligheten, varigenom den
gamla herreklassen kastats ur sadeln och
en ny människotyp trängt fram till makten.

376

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free