Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rathenau och kapitalismen. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN GUSTAVSON
ståndsmässighet, ett markant drag av
groteskt vanvett. Detta drag av vanvett och
meningslöshet understrykes ytterligare
genom det vädjande till och den
övergödning av de välförstådda intressena, som
bildar det kapitalistiska kultursystemets
ryggmärg. Utan förmåga att höja blicken
upp till de objektiva värden, som ensamma
mäkta lyfta människan upp över sig själv,
har denna kultur inriktat all sin strävan
på att göra intressena riktigt overfeta och
sökt ersätta äldre tiders livs- och
kärleksgemenskap med en löslig
intressesolidaritet, som blir till ett fruktansvärdt tvång
genom att till samarbete tvinga människor,
som ej sammanhållas av kärleken till ett
och samma värde.
Otvivelaktigt har det kapitalistiska
systemet gjort människorna till det yttre
långt mera fria och oberoende, än äldre
tiders människor voro. Men denna yttre
frihet har köpts oändligt dyrt. Den har
nämligen förvärvats på bekostnad av den
inre frihetskänslan, vilken mycket väl kan
stå tillsamman med yttre beroende, blott
detta beroende har en personlig, levande
karaktär. Beroendet kännes då ej såsom
tvång eller frihetshämning, utan förnimmes,
tack vare den starka känslan av att
tillhöra en på levande solidaritet — ej
intressesolidaritet — grundad gemenskap,
som ett tjänande i kärlek och hängivenhet,
vilket ingalunda förringar utan ökar
känslan av personligt värde. Denna inre
frihetskänsla och denna visshet om
personligt värde kunde en medeltida handtverkare,
trots allt yttre beroende, mycket väl äga
och ägde den också. En modern
lönearbetare eller tjänsteman är, trots all yttre
frihet, här långt sämre ställd. För honom
känns beroendet såsom rent brutalt tvång
och måste så kännas, därför att det
beroende, som det kapitalistiska systemet
skapat, alltigenom är grundat på en rent yttre
intressesolidaritet och ej på levande
kärlek och konkret personlig livsgemenskap.
Och resultatet av denna intressenas
övergödning? Jo, en hänsynslös
brutalitets-och bestialitetskult, ett lössläppande av
alla de vilda tjutande urskogsdrifter, som
slumra, vanligen blott med ett öga, i
människonaturen, och på djupet en allt
över-skyggande känsla av tröstlöshet och
meningslöshet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>