Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Två böcker om Jenny Lind. Av Teresia Eurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BÖCKER OM JENNY LIND
enastående yttrade sig. Ju mer man får
veta om henne, ju konkretare hennes bild
blir, desto närmare kommer man ju
lösningen av det problem hon utgör, och
denna bok, som i så avsevärd grad
bidrager till att bringa henne »menschlich näher»,
fyller helt visst en lucka, ehuru
författarinnan i förordet så anspråkslöst avsäger sig
varje förhoppning härom.
Sven Dorph däremot säger i förordet
till sin bok uttryckligen att hans avsikt
varit att i någon mån fylla den lucka Jenny
Lindlitteraturen hittills företett, då ingen
utförligt och i sammanhang behandlat
senare skeden av sångerskans liv.
Holland-Rockstros biografi slutar med hennes
avgång från operascenen, alltså före färden
till Amerika; men just utanför denna gräns
faller ju hennes betydelsefulla verksamhet
som konsert- och oratoriesångerska och
likaså hennes insats i sångundervisningen.
Sven Dorph börjar med Amerika-turnén,
och skildringen härav upptar en dryg del
av hans arbete; den har varit en
huvudsak för honom, emedan han i samband
därmed funnit så mycket värdefullt
material. Den bjuder också på en mängd
intressanta eller roande detaljer. Läsaren
får ett starkt intryck av den
överväldigande verkan Jenny Linds sång och
personlighet utöva — alldeles oavsett den
mästerligt organiserade reklamen. Ett
ypperligt exempel härpå är episoden i
Havanna, där den senare verkat utmanande
men sångerskan trots allt segrar. Själva
presidenten och den store statsmannen
Daniel Webster bidraga att ge relief åt
Jennys triumf. Den ekonomiska tablån, de
högt uppdrivna biljettprisen, kartan över
besökta platser, allt sådant vittnar för
övrigt på ett konkret sätt om divans rykte.
Och om det nu också i lika hög grad
visar impressarions förmåga att utnyttja
detsamma, så är däremot den förnämste
musikkritikerns utlåtande enbart ett
dokument att lägga till de vittnesbörd om
verklig storhet som turnéerna i Gamla världen
redan inbragt Jenny Lind. Och hela
Amerikafärden är, kan man säga, i och för sig
ett sådant vittnesbörd, ett vittnesbörd om
personlighetens storslagenhet. Ett brev till
en förtrogen väninna ger upplysning om
varför denna resa kom till stånd —
motivet var Jenny Linds önskan att på ett
mera effektivt sätt kunna bistå lidande
medmänniskor. De kolossala inkomster
hennes konst med Barnums hjälp
förskaffade henne fingo också den vackraste
användning. Nya sififertablåer tala härom
ett vältaligt språk, och ett helt kapitel,
»Barmhärtighetens miljonärska», ägnas
längre fram särskilt åt hennes välgörenhet.
Två omfattande avdelningar »Jenny
Lindiana» meddela rikligt anekdotstoff,
utdrag ur press och brev med mera
dylikt. Där läser man bland annat den
roliga recension varmed »Eldbränder och
Gnistors» författare en gång deltog i den
allmänna hyllningen och det med kläm;
där vidröres den roll sångerskan spelade
i en vansinnig furstes föreställningsliv, också
den i sin mån ett hedrande intyg om
arten av den beundran hon väckte; där
finnas noterna till den fanfar den treåriga
Jenny tog ut efter gehör på pianot, och
så vidare.
I bokens nästa avsnitt ställes
personligheten eller konstnärinnan inför olika
domstolar; det är »Jenny Lind och
poeterna, Jenny Lind och musikens heroer,
Jenny Lind och studenterna».
Poeterna äro ganska mångsidigt
representerade alltifrån »Nack, the deaf and
dumb poet» och ända upp till Franz
Grillparzer, den store dramaturgen, som
naturligtvis ej kunde annat än tillfullo
uppskatta en sådan scenisk förmåga, oavsett
de musikaliska intrycken. Att det litterära
värdet växlar betydligt i dessa poetiska
utgjutelser, faller av sig självt. Av
utomordentligt intresse är emellertid den
samling uttalanden av de högsta
musikauktori-teter som ägnas Jenny Linds konst. Man
har hört citeras ett yttrande av hennes
gamle lärare, hovsångaren Berg, vilket
ungefärligen gick ut på att hon vad
röstmaterial beträffade väl hade många likar
men att ingen förmått behandla det som
hon, »ingen sjöng som hon». I samma
riktning gå de flesta ovannämnda
omdömen. Här ha vi det äter, detta
»enastående», men här motiveras det. För oss,
som tillhöra ett mera kritiskt släkte, har
det ju legat nära tillhands att tolka
hennes fenomenala framgångar så att hon på
ett lyckligt sätt förkroppsligade sin tids
romantiska ideal och att åtminstone
ifrågasätta huruvida hon skulle med samma glans
ha bestått provet inför en mera nyktert
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
