- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
450

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Carl G. Laurin. Av Karl Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL WÅHLIN

Fot. Selma Jacobsson.

carl g. laurin omkr. 1880.

sin yngre broder direktör Thorsten
Laurin sörjt för många av bokförlagets
ur litterär och konstnärlig synpunkt
viktigaste uppgifter. På främsta hörnet av
Kungsholmen mötes hans öga av
stadshuset med dess stolta tornbyggnad, det stora
mästerverket av samme konstnär som
ritat björkmöblemanget i skrivrummet till
vänster, under det att nere på
Kornhamnstorg Bågspännaren hukar sig ned
på sin granitkoloss, danad av samma
hand som slöjdat gruppen av de läsande
gossarna Gösta och Murre på
ekbok-hyllan i förmaket. Sålunda gå inom
horisontens ofantliga halvcirkel radier
av minnen och intryck från mångfaldiga
håll direkt upp till vår man på
balkongen, och då Carl Larsson i det stora
akvarellporträttet framställer honom
blickande ut genom fönstret över
Mälar-panoramat har han klart och fyndigt
givit oss nervus rerum i den outtröttligt
verksamme femtioäringens liv.

Men om Laurin har förmånen av en
vidare och vackrare utsikt än de flesta
redan från sitt hems fönster, så har han

det icke mindre utanför den horisont
som där begränsar synvidden. Hans
arbetsrum där uppe på söderklippan kan
liknas vid ett observatorium, från vilket
han visserligen icke kikar mot
stjärnorna, ty det ligger hans natur fjärran, men
varifrån han tack vare minnen från
barndomen och sedan livet igenom kan
försätta sig till de mest skilda trakter inom
sitt fädernesland och långt utanför dess
gränser till den europeiska kulturens
förnämsta länder och orter, och om han
icke blivit någon globetrotter, så är han
dock förtrogen även med de exotiska
företeelserna i vår tid, liksom han med ett
oavlåtligt intresse fördjupar sig i de
historiska perspektiven och till dem
anknyter det myckna han sett med sina
lekamliga ögon — en i ovanligt hög grad
seende mans ögon.

Att Carl Laurin från början var klippt
och skuren till författare, därom vittnade
de brev till vänner och bekanta som
han redan i ungdomsåren med älskvärd
frikostighet strödde omkring sig — en
vana som han alltjämt troget bibehållit.
Men han gav sig god tid. Efter i
Uppsala avlagd filosofie kandidatexamen
inträdde han vid 24 års ålder i den stora
förlagsfirmans tjänst, bland vars delägare
han har förmånen att räkna sig, och han
hade redan kommit ett stycke in på
trettiotalet, då han, efter att ha
debuterat med agitationsbroschyren Konsten
i skolan och konsten i hemmet (1899), år
1900 utgav sin första bok, sin allbekanta
Konsthistoria, omfattande 648 sidor med
535 illustrationer. Samma bok
föreligger i år i sin sjätte upplaga i betydligt
utvidgat skick, mo sidor och 900 bilder
— ett för ett verk av detta slag i vårt
land enastående förhållande. Avläggare
av det i författarens produktion centrala
arbetet äro skolupplagan av 1903,
förkortad skolupplaga (1907) och Konsten i
Sverige (1915, avsedd för personer utan

450

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free