Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Carl G. Laurin. Av Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL G. LAURIN
numera genom exemplets makt allt
allmännare eftersträvat och i många fall
uppnått även utanför föreningens
verksamhet. Sålunda ingår utsmyckningen
med konstverk allt oftare i planen för
skolornas nybyggnader (Östermalms och
Jönköpings allmänna läroverk).
Till Laurins praktiska arbete i den
svenska konstens tjänst hör även hans
mångåriga verksamhet som ledamot i
styrelsen för Sveriges allmänna
konstförening och för Föreningen för Stockholms
prydande med konstverk ävensom i den
förstnämnda föreningens inköpsnämd.
En fristående studie, bland Laurins
arbeten ensam i sitt slag, är den lilla
boken om Jean François Millet (1907, ny
uppl. 1918) — en hyllning ej blott åt
den utmärkte konstnären utan även åt
den rotfasta folkliga kultur av vilken han
framgick och som han i sin konst
förhärligat. Men eljest är det de stora
överblickarna som Laurin helst uppsöker.
Ar 1906 inflöt i Ord och Bild hans
uppsats »Ett par ord om äkta och
oäkta konst och diktning», närmast
framkallad av Oscar Levertins »Ett par
aforismer om historisk diktning». Utan att
direkt motsäga, än mindre motbevisa
Levertins glänsande argumentering för
de historiska ämnenas inspirerande kraft,
röjer han dock en påfallande förkärlek
för den konst som speglar sin egen tid
i hela dess yttre habitus. »Att måla
en man, som böjd av sorg och förtvivlan
lämnar ett rum, sä att intrycket blir fullt
äkta för åskådaren, är väl nu knappast
möjligt, om han ej avbildas i vår tids
dräkt.» Man kan härav sluta sig till att
han i äldre tiders konst kanske främst söker
dragen av den tid i vilken konstverket
tillkommit — ej blott i konstnärlig stil
och teknik eller i den härskande
åskådningens inflytande på framställningen
utan i synnerhet i återgivande av allt
som i dräkt och yttre förhållanden ger
Fot. E. Rafael-Rådberg.
carl g. laurin.
en övertygande livsbild. I huru hög
grad hans uppmärksamhet varit riktad
härpå, därom vittnar Kulturhistorisk
bilderbok 14.00—içoo, utgiven kort innan
den nämda uppsatsen säg dagen.
Författaren påpekar i företalet att, så vidt
han känner, en i tidsföljd ordnad
samling av bilder tillkomna under de sista
fem hundra åren icke förut existerar. Häri
har han rätt, då han tydligen menar
»en samling i kulturhistoriskt syfte».
G. Hirths stora Kulturhistorisches
Bil-derbuch omfattar nämligen blott tre
århundraden och skiljer sig i
planläggningen så mycket från Laurins arbete
att de icke hava något annat gemensamt
än jämförelsevis få avbildningar av samma
konstverk. Medan Hirth återgiver
uteslutande träsnitt, kopparstick, etsningar
och teckningar, avbildar Laurin i lika hög
grad målarkonstens alster och fäster
synnerligen stort avseende vid att
bilderna ur konstnärlig synpunkt intaga
en hög ståndpunkt. Han låter hvarje
bild åtföljas av en kortfattad text, i
vilken han inpassar konstverket i dess
kulturhistoriska sammanhang och vilken
han ofta kryddar med en nypa av det
attiska salt, varpå han tyckes äga
outtömlig tillgång. Han visar sig genom
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
