Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Tvenne röster. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE RÖSTER
av Erik Blomberg
I
Förvandlingskonstnär — även du min vän!
— Blev detta slutet på din stolta tystnad?
Narr, — gycklare, — poet! Du, som förnämt
för alla dolde dig, står naken nu,
blott skyld av brokigt skräp från diktens klädskåp,
— kung Sauls mantel och Mambrinos hjälm —
beredd till konster inför publikum.
Så sjung din klagosång, riv dina sår,
pajazzo! — Nej, stig ned! — Se, dina bröder
i nöd och ångest tyda tidens skrift!
Blev krigets hårda värv för tungt för dig,
välj handens trägna möda, tankens verk,
men sluta upp med lek och skådespel,
ty dikten är i tid av sorg och sot
en låg och löjlig lek, ett tidsfördriv
för kvinnor och för barn men ej — för män.
II
Ej lek för mig. Naturen griper mig
och fyller mig som helga vinet fyller
ett offerkärl. Ett träd för jordens blod
är jag. I mina ådror stiger tungt
dess eld. I mina händer skälver elden,
för mina ögon brinner ständigt elden.
På knä jag tvingas, syner famna mig,
tungt genomströmmar lifvet mina lemmar:
i feber skapar jag, i natt och ångest. —
Då svala dagern faller på min panna
är blicken trött och skum av tårar;
jag ser ej verket. Ar väl detta lek?
Då är en moders födslovånda lek
och stridens nöd och fara blott en lek.
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
