Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En fransman om svensk nationalism. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL G. LAURIN
lem av Paris-universitetets studentförening,
att ett förslag var uppe, som jag hörde
debatteras, om uteslutande av alla
utlänningar, vilka ej voro med om att önska
revansch för Elsass-Lothringen, och jag
gjorde i mitt sinne den reflexionen, att
då måste jag ge mig av. Visserligen
önskade jag, att Frankrike återfinge de 200,000
fransktalande lothringarna, men ej att de
1,500,000 tyskarna i Elsass återigen
rycktes från sitt fosterland.
Lucien Maury är en, även för att vara
fransman, ovanligt sympatisk person. Högt
bildad, taktfull och älskvärd, har han
under åratal i värt land drivit vetenskaplig
verksamhet och skaffat sig många vänner,
vilka under de långa år han stridit i de
franska löpgravarna skänkt honom sin
beundran också för den blygsamhet, varmed
han talar om sin insats i kriget. Det är
ej att påstå för mycket, om man säger,
att mycket få utlänningar och säkert ingen
fransman känner Sverige så väl som Maury.
Han läser och uppfattar vår litteratur, han
har skrivit om Stockholm, och t. o. m.,
vilket torde vara ett kraftprov, om
Uppsala som konststad. I Frankrike har han
i ledningen av den aktade tidskriften La
Revue bleue haft tillfälle att göra Sverige
känt i inflytelserika kretsar, där han
kunnat meddela mycket ej minst av vad han
inhämtat av kunniga svenskar, med vilka
han under mer än ett decennium knutit
vänskapsband. Allt detta gör, att han bör
känna mycket av det Sverige, som ej finnes
i uppslagsböckerna, han borde kunna, som
C. J. L. Almqvist säger, »se svensk natur
med folk, sjöar, berg och skogar —–
i sin egen och rätta färg.»
När Lucien Maury nu efter »blodsuure
travaljer», för att tala med karolinernas
svensk-franska, återvände till Sverige från
det oändligt stora: fransk fosterlandskärlek,
mod samt levande och offrande känsla för
sitt lands integritet och storhet, till det
oändligt lilla: svensk nationalism, använde
han sig med vetenskapsmannens rätt och
med alla skäl av mikroskopet, och för att
hjälpa sig att inrikta detta instrument hade
han en del mycket kunniga svenska
politiska vänner.
Den stora, 469 sidor digra boken är
väl värd att läsas av oss svenskar, och de
som ej kunna franska lära nog snart få
den översatt åt sig, ty den är en propa-
gandaskrift. Med en överrik mängd av
belägg samt avtryckande av politiska
dokument och handelsstatistiska tabeller samt
man kan utan överdrift säga med tillgång
till absolut allt, som i centralmaktsvänlig
eller ententevänlig riktning utgivits på
svenska under åren 1914—1918, har han gått
till verket.
Författarens synpunkter på
världskonflikten kunna återföras till den s. k.
en-tenteåskådningen, vilket ju är helt
naturligt. Man resonerar något i den här vägen.
På grund av Europas bristande vaksamhet
uppsteg år 1870 en stormakt av annan
typ än alla andra. Ett ondskans rike
uppstod i den fredliga världens midt. Som
etterströmmarna från draken rinner det
tyska giftet, dels hemligt och dels öppet,
ut över världen. Tyskland vill förslava själar
och kroppar och stöder sig på våldet, det
vill erövra världen, och det tyska folket
önskar som djävlarna, att alla måtte komma
i samma fördömelse som det självt. »Den
preussiske plundraren» hade, som Maury
säger, tillåtit sig att »annektera» Pommern
från Sverige. Och vad Ryssland beträffar,
hade dess styrelseform fått sin brutalitet
genom av Tsar Peter inkallade tyskar.
Tyskland hade ryckt till sig från Danmark
både Holstein och Schleswig. Slutligen
hade det, då Frankrike ville befria
Rhenprovinsen, rövat till sig Elsass och
Lothringen. Nu ville det, både med sitt guld
och sitt stål, göra hela världen till ett
disciplinerat och mekaniserat helvete.
Men grupperade omkring den franska
frihetsgudinnan reste sig alla land, som tro
på andlig och individuell frihet, England,
Amerika, Italien, Rumänien, de ställde emot
våldet rätten, mot sociala orättvisor social
rättvisa, mot brutaliteten humaniteten. Ju
mer ett rike eller folk närmar sig
Tyskland, köper tyska varor, läser tyska böcker,
lär sig av tysk arbetarlagstiftning, ju sämre
blir detta folk. Svenska folket har enligt
Maury långt före kriget varit utsatt för en
systematisk tysk propaganda,’som gjort det
vankelmodigt i fråga om rätt och orätt.
Under alla dessa krigsår har det stått vid
skiljovägen, och han tyckes vid slutet av
boken draga en suck av lättnad över att
majoriteten av svenskarna definitivt vändt
sig mot ljuset från mörkret, från Tyskland
till de fria folkens förbund, som vill giva
folken rättvisa och ständig världsfred.
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
