Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Gustavianskt konstnärsliv. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST HAHR
det’ aldrig i vare sig med- eller motgång
eftersatta ideella strävandet efter konstnärlig
utveckling eller vittnande om konstens växt och
trevnad i det kära hemlandets sträva villkor.
Men de innehålla även mer. Såväl
Looströms grundliga studier rörande
»människor och institutioner» i tiden omkring
sekelskiftet, som de av Areen från franskan
översatta brev arkitekten och
hovintendenten Carl Fredrik Sundvall skrev till sin
gode vän målaren Adolf Ulrik Wertmuller
ge oss en intressant belysning av
tidsförhållandena i allmänhet, den kulturella miljön
i dåtidens Sverige.
Looströms klart och elegant formade
essayer lämna flera mycket värdefulla bidrag
till vårt lands odlingshistoria under det
nämnda tidsskedet.
Det är viänniskan bakom konstnären
vi här göra bekantskap med. Det gäller
dels gravören Per Floding, dels Gustaf
III:s betrodde arkitekt och
dekorationsmålare Louis Jean Desprez. I förra fallet
har resultatet blivit rent avskräckande, och
med vedervilja vända vi oss bort från kungl,
hovgravören, vars like i fråga om girighet,
hjärtlöshet och utstuderad skadelystnad man
får söka efter, åtminstone bland
konstnärer, som sannerligen ej ha namn om sig
att vara stenhårda skurkar, utan i regel
hjärtegoda människor. Ja, man vore frestad
uppställa frågan: kan ett verkligt konstverk
emanera från en konsekvent egocentrisk,
alltid gentemot omvärlden ondskefullt
beräknande, skådelysten och oärlig
människa? Som sådan framstår nämligen Floding
i all sin handel och vandel. De brott och
onda gärningar han begick bedömdes
emellertid av samtiden visserligen efter
förtjänst man och man emellan men ledde
aldrig till någon svårare påföljd. På
Flo-dings tid tyckes man gjort mera »skillnad
på folk» än nu. En hovgravör och kungl,
professor vid De Fria Konsternas akademi
bemöttes för sina handlingar med en
flathet och ett överseende, som endast förarga
oss. Man läse blott Adelcrantz’ släta s. k.
»strafftal» i gustavianskt retoriska fraser!
Den roliga historien om modellen
Gyllen-spaak vittnar för övrigt om en otrolig
slapphet hos akademiens majoritet. Skulle
Flodings gravyrkonst kunna ge oss något
svar på vår nyssnämnda fråga, så måste man
medge, att han väl var en skicklig
tekniker och ägde en viss smak, men knappast
att han kan få namn av en något som
helst betydande konstnär. En diskussion
kan det här ej ens bli tal om.
Det andra av Looström studerade fallet:
Desprez, är betydligt intressantare och ger
större utbyte. Ett nytt kapitel till den
franska och den svenska konsthistorien har
författaren lagt genom skildringen av
konstnärens ungdomstid, som hittills varit föga
känd, ja, man har ej ens bestämt vetat,
var och när han föddes. Förf. fastslår,
att det var i Auxerre år 1743.
Desprez kom 1763 in i
byggnadsakademien i Paris, blev 1770 lärare i teckning
vid militärskolan därstädes och gjorde sig
tidigt ett namn som begåvad arkitekt. År
1777 kom även turen till honom att få
fullborda sina studier i Italien. Han blev
pensionär vid den franska akademien i
Rom och fick sig särskilt förelagt att
studera de antika romerska monumenten. Det
vart dock ej så mycket av med den saken
på grund av vissa omständigheter.
Desprez hade alltid haft stark dragning
åt landskapsmåleriet och ägnade sig i
»städernas stad» nästan från början mer åt
ruinmåleriet än åt arkeologi och arkitektur,
ja, fick inom kort — med sina förmäns
medgivande — anställning som tecknare
för det av abbé Saint-Non o. a. utgivna
monumentala verket »Voyage pittoresque
de toute 1’Italie», vari i synnerhet södra
Italien och Sicilien skulle utförligt skildras.
Vi få följa konstnären på hans ridter,
vandringar och seglatser i dessa dittills föga
besökta trakter för att samla motiv, motiv
från syditaliska byar och städer, katedraler,
antika ruiner, landskapsutsikter och icke
minst figurmotiv, italienskt landsfolk, turister,
kyrkliga ceremonier etc. som pittoreskt
staffage i alla dessa vyer. Utarbetandet
följde sedan i Rom. På så sätt kom
Desprez i sitt egentliga element och utvecklade
sig till en landskaps- och folklivsskildrare
av rang, som redan Saint-Non i sin text
och efter honom Looström finner fullt ut
kunna mäta sig med stormästaren Callot.
Ty en verklig konstnär var Desprez, fylld
av konstens heliga eld, på en gång
antik-dyrkare och en boren romantiker, begåvad
med den rikaste fantasi och en underbar
lätthet att skapa.
Så mötte han sitt öde i den svenske
konungen Gustav III. Kontraktet som för
alltid skulle binda honom vid Sverige un-
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
