Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gerhard De Geer. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS W: S O N AHLMANN
Sedan man ytterligare tillfogat, att
De Geer i Skåne utfört resultatrika
undersökningar över dess kritformation och
kastat in ett stridsäpple med devisen:
»Algonkisk bergkedjeveckning inom
Fen-noskandias gränsområden» till de herrar,
som syssla med vår fasta och urgamla
berggrund, kan tiden vara kommen för
ett omnämnande av de två stora
arbeten, till vilka De Geer fastare knutit sitt
namn än till andra.
I Norge hade man sedan länge känt
strandlinjer, belägna pä skilda nivåer
över den nuvarande havsytan och
synbarligen bildade efter den sista
inlandisens avsmältning från platsen. Den
store österrikiske geologen Eduard Suess
framställde i sitt livs stora arbete:
»Ant-litz der Erde», med anledning av dessa
nu övergivna strandlinjer, att det var
havet som undergått nivåförändringar
och att landområdena legat stilla. Så
småningom upptäckte De Geer
emellertid även allt fler strandlinjer i vårt land.
Som vanligt gick han till studiet av dem
utan någon förutfattad mening men med
avsikt att noggrant undersöka dem och
fastställa deras höjdläge. Han fann då
snart, att strandlinjerna lutade åt ett
bestämt håll och med en bestämd
inklination. Genom att gå på systematisk
jakt efter dessa undangömda och för
oskolade ögon rätt osynliga strandlinjer
ävägabragte han snart ett material av
fakta, som satte honom i stånd att
uppdraga kurvor över de områden, som
undergått lika stora nivåförändringar.
Därmed var problemet så till vida löst,
att Suess’ teori visade sig vara oriktig och
att det är landet som deformeras.
Uppslaget och ledningen voro därmed också
givna till andra utomordentligt intressanta
undersökningar och slutsatser. Möjligheter
yppades att vinna en noggrann kunskap
om hela den Fennoskandiska
urbergssköldens deformation efter istiden, eller
med andra ord om gången och storleken
av det buktande eller sakta gungande
upp och ned, som denna del av
jordskorpan under relativt sen och kort tid
undergått. Utom det värde en sådan
kunskap äger för vår uppfattning om
jordskorpans stabilitet och
elasticitets-förhållanden, är den av synnerlig
betydelse för hela vår kännedom om
Skandinaviens utveckling efter dess befriande
från isen. Undersökningsresultaten leda
därför långt utanför geologiens gränser.
De stå i intimt samband med vår floras
och faunas invandring samt med
förloppet vid landets första befolkande.
Det arbete, i vilket De Geer
nedlagt huvudresultatet av sina
undersökningar, är fortfarande »Skandinaviens
geografiska utveckling efter istiden» (i 896).
Sedan dess tid har emellertid mycket
kommit till samt förändrats, och man
måste beklaga, att ingen ny och
reviderad upplaga av det klassiska verket
utgivits. Sina egna nya resultat har
De Geer till vissa delar framlagt i ett
par smärre och på undangömda platser
publicerade uppsatser. — De resultat, till
vilka De Geer själv och andra redan
kommit med avseende på
Fennoskan-dias nivåförändringar, måste emellertid
betraktas blott som de första.
Problemet befinner sig nämligen fortfarande i
växt, och det uppslag, De Geer gav,
håller ännu på att utformas, något som
blott tillkommer de stora vetenskapliga
idéerna, de som leva och förmå uppkalla
nya frågor, nya svar, diskussion och
strid och fruktbärande fredsslut.
De flesta av den stora allmänheten
och även mången geolog torde dock
vara benägen att helst förbinda
namnet Gerard De Geer med
undersökningarna om varvig lera. Från
rörarbetaren i Stockholm till bonddrängen i
Skåne och backstugusittaren i Norrland,
från Vetenskapsakademien på Frescati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
