Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII i svensk vitterhet. En översikt. Av Erik Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII I SVENSK VITTERHET
Gyllenborg, där Karl XII framställes
såsom Messias, Försonaren, som bär
folkets synder.
Det har sagts, att intet tidevarv i vår
historia förmått giva en från främmande
inflytelser så renad bild av svenskt
folklynne som Karl XII:s tid. Det är
framför allt två egenskaper, båda ett arv
från fädren, som karakterisera denna tid
och som, synes det mig, giva en god
förklaring till det storartade tålamod, den
själfiförsakande offervillighet, som
karakterisera den tidens svenska folk: en varm
religiositet, en nästan religiös vördnad
för innehavaren av konungamakten, hos
vilken man såg det ofelbara redskapet
för Försynens vilja. Karl XII:s egen
uppfattning av sitt kall visar, att han
tillfullo var medveten om den makt
Försynen lagt i hans hand, och att han på
denna grund kände sig höjd över allt
ansvar inför människor. »Över mig
dömer endast en.» Det var korrektivet
till alla hans handlingar. Klart är, att
nämnda vördnad för kungamakten skulle
sätta talrika spår i litteraturen, stundom
på ett för vår uppfattning mindre
sympatiskt sätt. Allt som har bismak av
kryperi verkar på oss osympatiskt. Karl
XII:s tid ställde sig i detta som i många
andra avseenden på en annan ståndpunkt
än vår. Min avsikt är här ej att ingå
på någon redogörelse för innehållet i de
festkväden, arier och viktorier i anledning
av »margfaldige dråpelige segrar», av
vilka diktslag den karolinska litteraturen
företer en kvantitativt sett
vördnadsbjudande samling. En antydan om
tankegången under olika utvecklingsskeden
må vara nog. Av utomordentlig
betydelse för senare tiders uppfattning av
Karl XII och i viss mån inspirerande
den senare poesien i vår litteratur var
den ovannämnda Göta Kämpevisan om
konungen och Herr Peder. En jämförelse
med Dalin torde bestyrka detta. Som ett
kopparstick av s. blesedorff.
Utf ört för Dahlbergs Suecia.
exempel på vad monarken betydde förden
tidens svenskar må anföras följande citat
ur Dahlstjernas kungaskald, som tolkar
nationens sorg vid Karl XI:s bortgång.
Den far, bror, maka, vän mist har, mist
mycken gamman,
Men den som mist sin kung, — den, han har
mist alltsamman.
En inspirerad sång till hembygden
klingar ut i följande vers:
— — — men mest, hör vad jag säger,
Gläds jag med dig, att du så mildan konung
äger.
Eller för att välja ett exempel från
Runius:
Kungen, landsens fröjd och gamman
Han är summan av alltsamman.
I Hans dyra andedräkt
Ligger folkets liv förtäckt.
Den officiella festpoesien fortfar att
florera, även sedan Carols stjärna gått i
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
