Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII i svensk vitterhet. En översikt. Av Erik Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDBERG
moln, om man också tycker sig förnimma
en viss sordin över hänförelsen alltifrån
tiden för Pultavaslaget. Tanken på en
regimförändring med Ulrika Eleonora
såsom riksföreståndarinna under intryck
av det alltmera hotande politiska
nödläget utövar ett visst inflytande på
stämningen i landet, detta oaktat den politiska
debatten under enväldets dagar sällan
eller aldrig offentliggjordes. Enväldet och
krigslystnaden börja bliva föremål för
angrepp av än allvarligt religiös, än
satirisk art.
Kom Sverige och bed,
Tu syndat har svåra
Din Gud synes vred.
Stockholm leker, Stockholm dantzar,
Ryssen vinner land och skantzar.
Så stor är dock den undersåtliga
vördnaden, att konungen aldrig
person-ligen göres ansvarig för krigets olyckor.
Görtz och hans verktyg få i stället kläda
skott i otaliga nidvisor. Klagan över
landets nöd och allmogens svåra lott
framträder i en vida spridd bondevisa
från tiden omkr. 1718.
Beklaga må jag mig arme man så ynkelig.
Ansvaret drabbar ej kungen: han
var förd bakom ljuset av dåliga
rådgivare :
De stoppa upp pungen
Och ljuga för kungen
Och ge honom skuld,
Att honom det gagnar,
Han får bara agnar
Men de stjäla guld.
Förvåning och beklagande, att han
ej förmår inse landets svåra belägenhet,
framskymtar i en gravskrift över Görtz:
Ty blir det Goertzens lov, att han har varit klok
— vad klok?
Tänk vad för konst det är bedra en tok.
Belysande för uppfattningen om
landets nödläge är en dikt av Frese :
Ofreds-klagan, där det bl. a. heter:
Vårt land är villa öknen likt,
Vårt paradis är öde,
Vårt rike är på armod rikt,
Och nåd och rätt syns öde.
Prisandet av fredens välsignelse,
gyllene tiders pris, nationens heder och
ära gent emot ofredens förbannelser,
längtan efter freden framträder till och
med i festkväden såsom hos Frese:
De svärd, som gjort så djupa sår,
Må rostas i sin skida.
Såsom belysande för samtidens
uppfattning av Karl XII må här ytterligare
anföras ett par dikter av tvenne berömda
personligheter, Leibnitz, vars läror av
somliga anses ha utövat ett avsevärt
inflytande på Karl XII, och aurora
Königsmarck, den sköna fresterskan, vars
misslyckade ambassad för den populära
uppfattningen blivit ett intressant
moment i Carols historia. Leibnitz hörde
till de beundrare av Karl XII, vars
känslor svalnade i mån av segrarnas
upphörande. Representativ är en dikt,
benämnd klagokväde efter slaget vid Pultava:
Caroli vincendi nimius te perdidit ardort
Si te vicisses, victor ut ante fores.
Ord som klinga såsom förebud till
Topelius’ teckning av den mot sig själv
upproriske monarken: rex regi rebellis,
avslutad med den ofta upprepade
frågan: Vad återstår för den som besegrat
världen? Att besegra sig själv. Denna
psychomachi är i förbigående sagt
antydd hos Heidenstam i anslutning till
hans teckning av pubertetsårens Sturm
und Dräng. Närmaste impulsen kommer
väl sannolikt från Topelius.
Aurora Königsmarck, sin tids mest
lysande kvinna, kvick, skön, högt bildad,
har i följande lilla epigram tecknat en
skiss av den för livets behag
otillgänglige hjälten:
Enfin chaquun des dieux, discourant à sa gloire
Le plaçait par avance au temple de mémoire.
Mais Venus, ni Backus n en dirent pas un mot
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
