Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII i svensk vitterhet. En översikt. Av Erik Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII I SVENSK VITTERHET
källa till kunskapen om Karl XII:s
personliga egenskaper och tidens folkliga
uppfattning av monarken.
Sorgen över »landsfaderns» bortgång
mildrades i någon mån vid tanken på
enväldets avskaffande och fredens
återställande under Ulrika.
Ulrica helar nu dock alla revor åter.
heter det exempelvis hos Löhman. I
många dikter till de nya regenterna
omnämnes hjältebrodern med beundran.
Snart medförde emellertid den nya re
gimen besvikelse. Det storslagna har alltid
haft svenskens beundran, även när det
medfört olycka. Betecknande är
Ceder-hjelms kvicka epigram:
Var i sin period den högsta punkten sett
Plär åter strax därpå sitt förra intet röna.
Kung Carl vi nyss begraft. Kung Fredrik nu
vi kröna.
Så har vårt svenska ur nu gått från XII till I.
Betecknande för stämningen under
frihetstidens senare skede är en dikt av
Bellman, framsprungen ur ovilja mot de
styrandes ryska mutpolitik och ur
behovet att »dränka i glömska alla
livsbe-Svär», i detta avseende karakteristisk för
Fredmanssångaren:
Låt glömskan få begrava
En Carl uti sin sand,
Blott minnet av Pultava
I stiärna och i band
Bärs i vårt land.
Drick granne drick i botten etc.
Släpp örnen över havet
Med vingar utav gull.
Ett lejon står i kvavet
Och stampar i sin mull.
Men jag är full etc.
Minnet av de förödande krigen bodde
dock ännu kvar. Man beklagade på sina
håll, att Karl så ung kommit till makten.
Representativ för en mera lojal
uppfattning är W. kruse, annars känd såsom
merkantilismens officielle poet,
lovsjunga-ren av landets ekonomiska utveckling. I
hans »Ofrids minne» heter det:
Carolus den tolfte vart konung i frid.
Men (Swerge till syndastraff) hela sin tid
Mot fienden tvungen att strida.
Vad kunde väl finnas så bittert och hårdt,
För androm gemenom odrägelig svårt,
Det han ej var utlärd att lida ?
Det gällde emellertid för den nya
regimen, vars huvudman var Arvid Horn,
att inrikta alla strävanden på landets inre
förkovran efter de förödande krigen.
I litteraturen märker man efter hand
en allt livligare uppskattning av fredliga
värv på bekostnad av krigets, en
uppmuntran iill fredlig förkovran av såväl
andlig som materiell natur. »Ty», heter
det i en samtida dikt, »bättre är bättra
än vidga sitt land.» Harmen över en
neslig fred närdes dock i det fördolda,
främst naturligtvis i militära kretsar, där
man längtade att få med vapenmakt hävda
Sveriges svunna storhetstid, dess plats i
nationernas led, och följa Carols
segerspår.
År 1730 bildades i Stockholm en
sammanslutning av unga adelsmän med den
dåvarande kanslisten Olof Dalin som
ständig sekreterare. Sällskapets namn
var Awazu och Wallasis, och dess
betydelse i vår litteraturhistoria hänför sig
till kulten av Karl XII:s minne. På
årsdagen av hans död den 30november
plägade Dalin skriva en minnesdikt, i vilken han
gav uttryck åt saknaden av Carol, vars
höga hjälteideal framställdes till förebild
för en förslappad och förvekligad
samtid. Man finner i detta riddarsamfund
ett slags parallell till götiska förbundet i
början på 1800-talet, som ju också
åsyftade ett upplivande av »förfädrens
mannamod och enkla seder». Skillnaden
ligger väl förnämligast i
riddarsamfun-dets aristokratiska karaktär. Närvaron
av män från Karl XII: s dagar bidrog
naturligtvis till stärkande av hänförelsen
för hjälteminnet. Huru utomordentligt
högt man satte detta, framgår av ett av
587
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
