Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII i svensk vitterhet. En översikt. Av Erik Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDBERG
skarpa ogillande av chauvinism och
hjältedyrkan såsom en hednisk kvarleva, till en
början med tystnad men sedermera av ett
häftigt klander för sina kortsynta
»krä-maresynpunkter». Fryxell fick dock senare
stöd från auktoritativt håll i C. G.
Malmströms kritik över Beskows avhandling,
av Orvar Odd lovordad för dess vidsynta
uppfattning. Trots dess för modern
historisk forskning ensidiga sätt att tillämpa
moralen på historien i stället för att
objektivt konstatera historiska företeelser,1
har den varit av utmordentlig bety
deise icke minst därigenom, att den gjort
en bestämd boskillnad mellan äreminne
och hävdateckning, lyft ner Karl XII
från hans höga piedestal och gjort ho
nom till en människa på godt och ondt.
Fryxells kritiska uppfattning av de
stora minnena, så olik föregående tiders,
har satt märkliga spår i litteraturen.
Topelius är redan nämnd.
Huvudprinciperna i den fryxellska
historieuppfattningen: medkänslan med det
lidande folket, oviljan mot auktoritetstro,
mot nationalismens avigsidor, ett
ensidigt betonande av den egna nationens
förtjänster, mot okritisk hjältedyrkan,
mot historisk kasuistik, framträda på ett
för vederbörande författares personliga
läggning pregnant sätt hos Snoilsky
— den sociala medkänslan har i hans
Svenska bilder fått ett synnerligen
vackert uttryck, vilket ingalunda utesluter
beundran för Karl XII, såsom framgår av
brevuttalanden — och i viss mån även
hos Heidenstam (Mörka julottan, Det
befästa huset), medan strindberg i Karl
XII fatt en lämplig anfallspunkt i
kampen mot fördomarna. För honom har
Karl XII alltid stått såsom reaktionens
symbol, såsom en pestböld, den han i
välmenande syfte nalkats med operations-
1 Jfr Agards uttryck om Fryxell, att han
la(je tio Guds ord som en linjal på historien.
kniven, så ofta tillfälle yppat sig, för att
rädda den svenska folksjälens levande
organism från undergång, från
förruttnelse. Gäng på gång vidrör han den
ömma punkten1, alltifrån 8o-talets satirer
och kritiker, Röda rummet, Svenska
folket, Nya riket, Svenska öden, fram till
Götiska rummen (1904), där angreppet
främst gäller firandet av s falskmyntaren»
och »storinkvisitorn» Karl XII såsom
sedlig storhet, en kult som för författaren
blir liktydig med »djävulsdyrkan», och
Tal till Svenska nationen (1910), hans
sista Memento, med dess utomordentligt
kvicka satir på nationens »faraondyrkan»
med direkt adress till »hovmarskalken»
(B. von Beskow). Huru annorlunda
sympatiskt skildrad är ej Karl XII i dramat.
Men där tecknar sig i den skeppsbrutne,
all handlingskraft berövade mannen
bilden av en annan, vars utvecklingshistoria
författaren kände bättre än någon. Det
är tvivelsutan det hittills mest lyckade
försöket att dramatiskt gestalta den gåtfulle.
I motsats mot Erik XIV, favoritmotivet
för våra tragiker, synes Karl XII mindre
ha intresserat såsom »tragisk hjälte»,
möjligen beroende på frånvaron av någon
romantisk kärleksepisod. skjoldebrands
drama intresserar såsom
Shakespeareimitation, Börjessons svärmiske
skolyngling är psykologiskt omöjlig i sin
sentimentalitet och därför med all rätt
skarpt kritiserad av Talis Qvalis,
hagbergs stycke (1864) är bättre men alltför
episkt.
1 I Giftas uppl. i anför författaren såsom
stöd for sin kritik av det bestående: »Herre,
den, som har angripit Karl XII, han rädes
varken fan eller trollen». I Götiska Rummen
förekommer den för Strindberg betecknande
pluralformen »Karl den Tolftar». Reflexer från
kritiken av nationens Karl XII:s-kult
förnimmas här och var i hans skrifter, att särskilt
nämna: »Midsommar», »Brända tomten», »Stora
Landsvägen», där parodien nästan kulminerar,
och »Blå Boken»: kap. om kungastyrelsem.fi.
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
