- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
598

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den störda commedian. Av Sigfrid Siwertz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN STÖRDA COMMEDIAN

He HÄR COMMEDIAN, dess fart är rask:
* 1 Vår Colombina, spelets vackra mask,
( / ger granna horn åt rutig Harlekin . . .

gunås, han har ej bättre drömt! . . .
Men älskarn, Pulcinella, skelar ömt
åt Pantalones penningskrin,
som listig Zanno dock till hälften tömt.
Därom vet Pantalone ej ett knyst;
glad i sin oskuld åt ett lätt förvärv
av en förgråten änkas sista skärv
på fingrarna han räknar vinsten tyst
men låtsar lyssna med förnumstig min
till en Pedant, som rullar sitt latin
och med ett hornslut knäcker själva hin . . .
Den gjorde Aristoteles till gäck . . .
Men nu Fracassa stampar vildt i däck:
»Prim, ters och kvart! där rök ett huvud av!
Vid denna röda pamp och tusen turkars grav,
ge hit ert guld, vareviga sekin,
och hit med frun, din hanrej Harlekin!»
»Bravissimo!» Man gläder sig åt smällen,
som man ju kan, när allt är lugnt om kvällen.

Se där commedian! Från akt till akt

det skryts och stjäls och älskas oförsagt.

Sju bjärta dockors plumpa fastlagslek

midt i den djupa, blåa viddens famn.

Av alla stygga svek

och alla ömma namn

går ekot över Adrias stjärnespegel . . .

Då sticker där i söder upp ett segel!

Ett spetsigt segel midt i månens glöd,

där tung av hot han rullar stor och röd!

Det växer, buret av en sunnanil,

den lömska skuggan nalkas mil för mil.

Nu tvekan, mummel, spring och hesa skrin:

»Diavolo, en turkisk brigantin!»

»Släck lyktorna!» »Till årån hela vakten!»

Men med en dystert spefull kännarmin

stod Casanova midt i teaterprakten

och såg på stackars rädda Harlekin:

»Din konst är stor, vid mina söners far,

men ödet är en svart korsar,

som haver hela makten.

Aj, Colombina, vackra intrigant,

598

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free