- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
616

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NY SVENSK LYRIK

Av OLOF RABENIUS

ED Idyllernas bok har
Anders Osterling tagit ett av
sina mästargrepp i lyran, ja
man kan våga påståendet att
hans dikt däri nått sin höjdpunkt hitintills.
Den ljusa gratie, som alltid utmärkt hans
sång, har kanske aldrig visat sig så hög
och ren som i hans sista verk. Det lätta
och fria i hans inbillning och språkkonst
— att förlikna vid en svalas flykt — har
nu blivit fastare vägd i rytmens
harmoniska rörelse. Med ädel likformighet äro
alla dikterna i Idyllernas bok skrivna i
fortlöpande jambisk vers, som med
symmetriska bågar bildar ett rundt och rikt
lövvalv. Den fulländning, som denna dikt
företer, är i samma mån naturens som
konstens. Romantiskt svävande och
dröm-artad som den till sitt väsen alltjämt är,
har den utom sitt stöd i den fasta
strukturen även det konkreta underlag, som
ligger i skildringen av ett bestämt
landskap med dess scener och vyer. Det är,
som man kan förstå, Skåne som utgör
dikternas lokala ram, men naturen är nu
icke blott återgiven som ett luftmåleri utan
möter blicken med gripbarare bilder Där
ligger en kyrkogård inbäddad i grönskan,
där sticker en kyrka upp i stranddyningen,
där rullar en vagn med bondfolk fram på
vägen. Sådana bilder bli staffaget för
skaldens lyriska känsla, som drar dem in
i sin poetiska allbesjälning.

Idyllen ligger i Österlings dikter icke
blott i sceneriet och den poetiska
stämningen, den fördjupar sig — kunde man
säga — till livskänsla och vidgar sig till
världssyn. Ljuset och stillheten, som vilar
över landskapet, äro det förandligade
uttrycket för den själsro, som följer av
ödmjukhet, godhet och kärlek, och natur-

harmonin blir en spegel för människolivets
försoning och helgelse. Hur ofta skär sig
eljest icke tillvarons kamp och nöd mot
den naturfrid, som skenbart tyckes omge
den! Österling har förmåga att med sin
sång insmälta naturfriden i det kämpande
livet. Och i sköna tankesyner ger han
uttryck åt sin tro. I dikten Credo heter det:

Den gamle fiskarn, botande sitt garn,
i havets ödslighet av storm och salt,
den unga modern, mättande sitt barn
med öppen blus — är det ej skönhet allt?

O, uppehållelse, bestämda gång

av stilla händelser och lugna värv,

dig, livets vilja, ägnar jag min sång,

dlg underlyder jag med blod och nerv!

Tag mig i tjänst, min klara stjärna blid,

och låt ditt allvar stråla tusenfalt,

om också det jag fattar i mitt liv

blott är en del — och ej på långt när allt!

Det är en ödmjuk hymn till den
skapande och upprätthållande kraften i
tillvaron. Att upptäcka skönheten i det till
synes ringa och oansenliga, att förnimma
det stora i det stilla — »Guds ande i
västanfläkten» — däri består till god del
livets moraliska och poetiska konst, och få
ha så fint framställt bådas förening i
idyllen som Österling. Väl är skalden icke
blind för det mörker och elände, som
finnes i världen, men hans djupaste tro är,
att frid och försoning väntar även
lidandets och förvillelsens barn. Även till
fångarna i cellen bringar våren sin hälsning,
och då tinar deras förhärdelse.

Men snart och förr än något träd i staden
skall fångens träd med silverhängen vifta,
och sällsamt blidkad av de späda bladen
skall den förkrossade sitt hjärta skrifta.
Den undanskilde, som sitt liv begråter,
den förödmjukade i allo lande,
han är ock den, som först skall födas åter
och röna djupt, att våren är en ande.

Anders österling: Idyllernas bok. Stockholm, A. Bonnier.

Sigfrid Siwertz: Lördagskvällar. Stockholm, A. Bonnier.

Daniel Fallström: Havet. Stockholm, A. Bonnier.

Henrik Forsberg: Con sordino. Stockholm, Wahlström & Widstrand.

Emil Zilliacus: Hellenika. Stockholm, A. Bonnier. Helsingfors, H. Schildt.

Greta LangenSKJÖLD: Dagrar. Helsingfors, H. Schildt.

616

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free