Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Puvis de Chavannes. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUVIS DE CHAVANNES
HOPPET. 1870-TALET.
dekorerats med figurala framställningar
av helt annan stil och annan skala.
Bättre överensstämmelse mellan
arkitektur och dekoration gå vi till mötes
under barocken, och Tiepolo är ofta i
fullaste harmoni med sin omgivning.
Han är den siste klassiske
monumentalmålaren. — Efter honom går mer än
ett sekel, tills Puvis de Chavannes, tack
vare intelligens, d. v. s. konstnärlig takt,
åter skänker oss monumentalmålningar
som äro tadelfria i mått, modellering och
färgskala.
Pantheon äger tvenne verk av Puvis
som kunna kallas milstenar i hans konst.
»Genovevas barndom» (1876—1878) är
det verk som öppnar raden av hans
allbekanta målningar i utpräglad
Chavan-nesk stil. »Genovevas ålderdom» (1898),
tjugo år senare, är hans sista arbete och
som döden hindrade att slutföra, i det
helgonfrisen, som skulle löpa över de tre
rektangulära fälten, aldrig hann påbörjas,
och denna omständighet får man ta i
betraktande, om man vill göra en
jämförelse mellan de båda verkens
dekorativa kvalité.
Vad som i tiden ligger före
»Genovevas barndom» plägar kallas »Puvis de
Chavannes’ förhistoriska tid»; det är
nämligen med denna målning han
vunnit världens erkännande. Än i dag
synes det mig att om man bedömer
målningen ur historiska förutsättningar så
är den utan vank och lyte. Därtill
kommer att belysningen i regeln är
förträfflig och placeringen — strax vid inträdet,
innan ögat hunnit tröttas av de bråkiga
grannarna — mycket förmånlig.
De tjugo år, som skilja de båda
Genoveva-framställningarna, ha ej undgått sätta
märken i ton och föredrag. I
»Barndomen» dominerar en mjukare, blond,
rödviolett ton, den senare »Ålderdomen»
har någonting hårdt, stålblått, som inte
endast beror på den belysning, mindre
gynnsam, vari man oftast får skåda
densamma.
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
