Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bröderna. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA
Av GUNNAR AA5COLL SILFVERSTOLPE
I.
I en stad, som historien känner
allenast ur hävdernas text,
de växte som bröder och vänner
i tidernas tider ha växt.
De löpte på seniga fötter
till baden i sorlande vikar,
då vårarne skimrade blått.
De slogos om fikon och nötter
och delade sedan som likar
det rov, varom striderna stått.
De skildes, då bröder plär skiljas
i valet av drömmar och dåd,
och följde en vaknande viljas
och en känslas trevande råd.
I drömmen såg Aison sig storma
till kamp med de unga i Hellas
och flämtande vinna sitt pris,
men Kreteus såg händerna forma
i skinande marmor en cellas
bekransande gudafris!
II.
De vingade åren förlöpte
i en evigt kretsande ström.
Med möda och offer de köpte
en verklighet värd deras dröm.
I ljus från en himmel, som välvde
sig högt över rusig palestra,
stod Aison med segrarens krans,
då Kreteus med händer, som skälvde
kring hammaren, sökte bemästra
de flygande synernas glans.
En vårdag skred persernas välde
med vagnar av guld mot Athen,
och Aison i ledet sig ställde,
den bäste till armar och ben.
Då hären med gördlade länder
vid klangen av eggande visor
drog hädan i slätternas dis,
stod Kreteus med hopbitna tänder
och klädde bland rykande flisor
med glimmande gudar sin fris.
III.
De persiska massorna sprängdes
till rasande flykt från Athen.
På dammande vägar de trängdes
med gyllene vagnar i sken.
Då hären, omsorlad av fröjden
och hälsad av tusende röster,
ur dimmorna skönjde sin stad,
då lyste från krönet av höjden
ett tempel med porten mot öster
och sol kring kolonnernas rad.
2—Ord och Bild, 28:e årg. ^y
Och följd av en växande skara,
som kysstes och grät under fröjd,
de tågade upp till de klara,
de skinande murarnas höjd.
Och Aison, som varit bland svärden
den tappraste mannen i skaran,
steg in under sångernas ljud
och bragte vid rykande härden
ett offer åt guden i faran,
åt segrarnes strålande gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
