Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett namnlöst minne. Av Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NA/ANLÖST AINNE
Av WILHEL/A
Vad är det, som bultar därinne,
som trugande slår och hamrar
i hjärtats lönliga kamrar?
Det är ekot av ett minne,
en bortglömd hemlighet,
vars namn jag inte vet.
Det brusar, bubblar och pockar
att slippa lös ur sitt fängsel.
Men hur kan jag öppna dess stängsel
när jag inte vet, vem som lockar?
Och hur kan jag bjuda min famn
åt en okänd utan namn?
Det är en tynande stämma
som vek och underlig klingar
och kanske en hälsning bringar
från något, som en gång hört hemma
i sinnets fördolda rum.
En ropande röst, som blev stum.
Ett tonlöst ackord, som blev fånget,
när färgerna glödde bjärta,
för länge sen av mitt hjärta
men nu är förglömt och förgånget.
Reflexen av något som brann
och slocknade och försvann.
En främling men ändå en frände,
ett väsen, som lidit och levat.
Kanhända en tanke, som strävat
mot ljuset — men brännmärkt vände
med brustna vingar mot jorden om,
varifrån hon kom.
Det knackar och bultar därinne,
snart börja väl såren blöda,
ty intet kan oron döda,
som födts av ett namnlöst minne,
en röst, som jag en gång höll kär
men inte längre vet vems den är.
- Ord och Bild, 28;t nrz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
