Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Flora och Bellona. Karlfeldts nya dikter. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK AXEL KARLFELDT. ETSNING AV CARL
LARSSON. Ur lyxupplagan av Flora och Bellona.
FLORA OCH BELLONA
KARLFELDTS NYA DIKTER
Av OLOF RABENIUS
N NY DIKTBOK av Karlfeldt är
en händelse i vårt andliga liv, ett
datum i vår litteraturhistoria. Det
borde väl icke råda mera än en
mening därom, att han för
närvarande är stormästaren i den svenska
sångens gille, att han mera än någon annan
förtjänar nationalskaldens lager. För att
finna mått och jämförelse för hans
betydelse får man lämna samtiden ur sikte
och gå tillbaka till de stora döda; i den
svenska sångens bergskedja, sträckt genom
seklen, ser man då hans diktning höja sig
som en av de få topparna. Hans
produktion hör, kvantitativt sett, icke till de
största, men värdet är i dess genuina styrka
och äkthet så mycket högre. En av de
förnämsta krafter, som bära hans verk, är
den svenska folk- och naturanden, som i
honom på nytt tagit mandom. Och
framför allt är det det nordsvenska lynnet som
i hans gärning fått sin poetiska
gestaltning och uppenbarelse — renare och dju-
pare än i något annat hittills existerande
konstnärsverk. I hans poesi rinner den
»källrena kylan av bergen». Malmen
klingar och skogarna brusa i hans strofer.
Men om Karlfeldt till sin anda och
ingivelse är en av de största folkliga skalder
Sverige någonsin ägt, har hans dikt dock
minst av allt till formen folkpoesiens
lätthet och löshet. Hans lyriska stil är
tvärtom i fråga om konstnärlig tukt och
behärskning en av de strängaste vår
litteratur kan uppvisa. Hans ära är därvid, att
han kan förena känslans hela friskhet och
rikedom med det tekniskt bundna
föredraget och låta tonen fritt blomma under
den fast förda stråken.
Med sin nya diktsamling, Flora och
Bellona, har skalden nu åter beredt
nationen en högtid. Vad man genast märker
är, att åren icke mattat hans skaparkraft,
att hans ingivelse, även om sångarten
delvis skiftat, är sig lik i äkthet och djup,
att det alltjämt är det fullvärdiga uttryc-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
