Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leopold och Anjala-förräderiet. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD OCH A N J A L A-F 0 R R Ä D E R I E T
i
tvivlad ut. Asmun dödar skuldtyngd
sig själv. Odén vill lämna det land, där
han dragit över sig så många olyckor,
och grunda ett nytt välde.
Vid första ögonkastet förefaller ju
»Odén» att vara en vanlig erotisk
tragedi med politisk-historisk bakgrund,
utförd i den stil Racine bragte till
fulländning och Voltaire, Leopolds högt
beundrade mästare, hade användt i sin
långa serie av tragedier. Sedan långt
tillbaka har man emellertid haft en känsla
av att i »Odén» funnos förborgade vissa
samtida stämningar av helt annan art.
Bernhard von Beskow, den gustavianske
traditionens trogne vårdare, betonar i
sin Leopoldsbiografi starkt det svenska
draget i tragedien. Detta svenska drag
låg för honom i en viss politisk tendens,
och för att påpeka denna återger han
en hel rad av citat ur tragedien,
varefter han tillägger: »Dylika
fosterländska och högsinnade drag, hvaraf flera
kunna anföras, emottogos med
stormande bifall och upprepades ännu långt
efteråt, med grånad hjessa, af de äkta
Gustavianerna, för hvilka förklädningarne
af Skyter och Romare, Odén och Pompé,
ej kunde dölja Svenskar och Ryssar,
Gustaf och Katarina.»
Beskows citat äro emellertid utryckta
ur sitt sammanhang, och hans
framställning ger oss närmast det intrycket, att
tragedien visserligen innehåller en hel
del hänsyftningar på den aktuella
poli-tiska situationen vid dess tillkomst, men
att dessa hänsyftningar stå i ett mera
löst sammanhang med handlingen.
En närmare analys av tragediens
tillkomsthistoria visar emellertid, att själva
inspirationen varit av rent politisk art.
Händelseutvecklingen i dramat sluter sig
mycket nära till den politiska
händelseutvecklingen under sensommaren och
hösten 1788, då Leopold började
arbetet med »Odén».
Det fanns redan i dessa tilldragelser
själva en dramatisk spänning och ett
liv, som endast behövde tillvaratagas
och konstnärligt ledas in i den
dramatiska formen. Först den stora
katastrofen i Finland. Det illa förberedda
kriget börjar med motgången vid
Fredrikshamn, som genast utlöser det starka
missnöjet inom officerskåren och leder
till Anjala-förräderiet. I samma
ögonblick inträffar likväl den avgörande
vändningen, symboliskt uttryckt i konungens
ryktbara ord vid underrättelsen om
danska kriget: »Je suis sauvé» — räddad
från ett olagligt och olyckligt börjat
anfallskrig genom nödvändigheten att
försvara landets centrala delar mot ett
fientligt inbrott. Konungen återvinner
plötsligt sin av myteriet förlamade energi.
Han löser hastigt alla svårigheter,
lämnar sin upproriska armé och står efter
en snabb resa, fylld av förhoppningar
och kraft, den 1 september i
huvudstaden. Han stannar där en och en halv
vecka, och under dessa dagar ordnar
han med febril fart alla för situationen
nödvändiga politiska och militära
förberedelser. Den 11 september lämnar
han Stockholm och styr färden uppåt
Dalarne för att börja en folkbeväpning.
Under uppehållet i Stockholm har
konungen träffat sin bibliotekarie och
tydligen givit honom impulsen till att
skapa ett drama med dagshändelserna
som det verkliga motivet. Den 29
september skriver Leopold till konungen,
som just befinner sig på sin resa i
Karlstad, och omtalar, att han arbetat på
»Odén» under konungens bortvaro. Även
om planen till lOden» kan vara äldre,
måste tragedien sålunda ha påbörjats
mellan Anjala-händelserna, utan vilka den
icke kan tänkas, och den 29 september.
Allting talar för att Leopold börjat sitt
arbete just under intrycket av konungens
återkomst från Finland. Han fortsatte
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
