Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leopold och Anjala-förräderiet. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON BLANCK
det under höstens lopp, och till julen
voro tre akter fullbordade.1
Dessa akter föreligga i ett
manuskript tillhörande Nordinska samlingen
på Uppsala universitetsbibliotek. Ett till
konungen riktat företal, daterat den 24
december, upplyser om att stycket är
ofullbordat. Det bär här titeln
»Åsarne». I de första tre akterna, som
sålunda ovedersägligen tillkommit på hösten
1788, förekomma nu alla de av Beskow
citerade politiska allusionerna och
åtskilliga andra lätt i ögonen fallande
sådana. De två sista akterna, som
Leopold fullbordade under året 1789, sakna
däremot alla politiska hänsyftningar, och
när han slutligen utskrev stycket för
tryckningen och uppförandet i början
av 1790 gav han det också titeln
»Thilda», vilken karakteriserar det som en
erotisk tragedi, under det att »Åsarne»
lägger tonvikten på det politiska
momentet (titeln »Odén» förefaller att vara
en medelväg).
Vill man söka förstå det politiska
innehållet i »Odén», bör man sålunda
inrikta sig på de tre första akterna. Det
visar sig då, att om dessa akter isoleras
från de följande och studeras för sig,
utan att man låter sig förvillas av de
följande erotiska förvecklingarna och av
upplösningen, så framträder
överensstämmelsen mellan den dramatiska
händelseutvecklingen och de nyss timade
politiska dagshändelserna slående
tydligt. De tre akterna äro helt enkelt en
teckning av situationen under de
månader då dessa tillkommo. Leopold har
1 Av ett nyligen publicerat brev från
Leopold till Gustaf III (Schück, Gustavianska
Brev, s. 9) framgår att de tre akterna voro
fullbordade redan den 27 okt. Leopold skriver
också här: lag uphör ej at skälfva för den
likhet åskådaren eller Läsaren på många ställen
torde finna emellan dessa och det som icke
längesedan händt under dess egna ögon.»
i
haft för avsikt att skapa ett rent
politiskt drama. Sedermera har han av
någon anledning övergivit denna plan —
måhända har han funnit den outförbar.
Genom att lägga till två akter av
väsentligen olika karaktär, fullbordade han
dock tragedien, vilken i denna gestalt kan
sägas vara en torso, som Leopold själv
mycket skickligt har användt för ett nytt
ändamål.
För att nu i detalj kunna visa
överensstämmelserna mellan dramat och
händelserna måste vi först i största hast
erinra oss det finska krigets förhistoria.
Gustaf III började med full avsikt
ett anfallskrig mot Ryssland. Han hade
icke enligt 1772 års regeringsform rätt
därtill. Grundlagsbrottet kan endast
försvaras som en politisk nödvändighet.
Konungen ansåg sig tvungen att
begagna ett gynnsamt ögonblick till att
göra ett preventivkrig mot Ryssland och
det ryska inflytande på Sveriges
inrikespolitik, som åter kunde befaras. Hans
olagliga anfallskrig möttes emellertid
genast av opposition inom officerskåren,
där dessutom minnena från den
aristokratiska riksdagsoppositionen 1786 voro
långtifrån förbleknade. Redan under det
diplomatiska förspelet syns det hur
landet ligger. Genom en oförsiktighet får
ryske ministern, greve Razumovskij,
kunskap om de verkliga motiven för de
rustningar som pågingo under våren 1788. En
av hans första åtgärder medan han
väntade på Katarinas order i anledning härav
var att söka förbindelse med Gustafs
hätske fiende, greve Fersen. För till
fallet ledde detta ej till något resultat,
men ouvertyren är betecknande för det
kommande spelet.
Den 18 juni var Razumovskij istånd
att avlämna sin regerings not med
anledning av de svenska rustningarna mot
Ryssland. Kejsarinnan förklarade i
denna, att hon icke under hela sin regering
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
