Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leopold och Anjala-förräderiet. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD OCH A N J A L A-F 0 R R Ä D E R I E T
hade sökt bryta freden och
grannsämjan med Sverige och betonade, att hon
icke hade några som helst krigiska
avsikter mot landet. »Under sådana
förhållanden», heter det till slut, »tvekar
kejsarinnan icke att förklara för hans
svenska majestäts ministär, äfvensom för
alla dem af nationen, som hafva någon
del i styrelsen, att hennes kejserliga
majestät icke kan gifva dem ett
tillförlitligare bevis på sina fredliga tänkesätt mot
de7n och på det intresse hon hyser för
bevarandet af deras lugn, än då hon på
sitt kejserliga ord försäkrar dem, att alla
de motsatta afsikter som man skulle
kunna tillskrifva henne, sakna all grund.»
Denna not blev den dramatiska
vändpunkten. Gustaf III kände sig
förolämpad av att kejsarinnan gick vid
sidan av honom och appellerade till hans
missnöjda undersåtar. Detta gav honom
krigsanledningen, och att han med glädje
begagnat den ser man bland annat
av ett brev till Armfelt, i vilket det
heter, att där »lyckligtvis förekom ett
uttryck som syntes skilja konungen från
nationen». Gustaf III kom också med
en fordran att Razumovskij genast skulle
avresa. Han vidtager sina sista
krigsförberedelser. Genast efter svarsnotens
avlämnande ger han rådet underrättelse
om vad som händt. Därifrån beger han
sig till rikssalen och instiftar under en
högtidlig ceremoni en ny högsta grad
av svärdsorden och embarkerar
omedelbart den vid Logårdstrappan väntande
»Amphion», som skall föra honom till
Finland.
* *
»
Första aktens första seen hos
Leopold visar oss Odén i krigsråd med sina
asar. Den anger just den politiska
stämningen i landet vid krigsutbrottet. Odén
vädjar i stor retorik till sina kämpars
tapperhet i striden mot Pompé:
Berömde Fosterbarn af tappra Fäders bygder
Som ägen deras jord, och öfven deras dygder...
Han far understöd av sin trogne
Sigurd, men Asmun, den mäktigaste av
hövdingarna, som förkroppsligar
motståndet, kommer med betänkligheterna:
— pröfvom, pröfvom först, för’n vi af segren
skryta,
Mot fiendernas bröst vårt stål och våra mod.
Vår klokhet, våra svärd, stå här på lika prof.
Vi hafva tapperhet, men också råd behof.
Odén blir förbittrad, men Asmun
svarar i samma ton, och redan här
märkes tydligt eko från Anjala, till vilket vi
genast återkomma.
En väpnare anmäler emellertid
legaten Milo, för vilken greve Razumovskij
klarligen stått modell. Hans not den
18 juni skimrar igenom. Milo börjar
liksom ryssen högfärdigt:
Förgätne boningsmän af obebygda fält,
som bergen låna skydd och skogarne ge föda!
I denna ton tilltalar han skyterna och
vänder sig ej till Odén. Han fordrar
fullständig underkastelse. Detta innebär
visserligen en stor olikhet mot notens
ordalydelse, men från Gustaf III:s
synpunkt, vilken Leopold här anlägger, tedde
sig naturligtvis Katarinas uppträdande
som ett förtäckt försök att lägga under
sig Sverige. Senare delen av Milos tal
är emellertid en tydlig omskrivning av
notens ord. Pompé låter verkligen
genom sin legat till skyterna framföra
bevisen på »sina fredliga tänkesätt och det
intresse han hyser för bevarandet av
deras lugn»:
Er trygghet, var ej den en gåfva från hans
händer?
Hvem värde edra tjäll för Parthens ströfveri,
För Mithridats försåt, Tigrans förräderi,
Och lågan af det krig som omgaf edra länder?
I hvilka lagrars skygd, I kämpar, om ej hans
Satt Schytien oförstördt och sina hjordar skötte,
Då härar, vid dess gräns, med härar
sammanstötte,
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
