Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Stockholms musikliv. Höstsäsongen 1918. En resumé och några synpunkter. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS MUSIKLIV
tyren till »Saul och David» samt den ofta
spelade, roande »Hanedans». —• I
samband med denna konsert kan man icke
underlåta en stilla fråga: Hur kommer
det sig att vi här i Stockholm så sällan
få höra några av Carl Nielsens
symfoniska arbeten? Varken »Die vier
Temperamente», Sinfonia Espansiva eller
g-moll symfonin ha varit uppe här sedan
många år. Saknar man intresse för
verkligt sund musik, eller var ligger orsaken?
— Erkki Melartin förde vid sin konsert
fram en F-dur symfoni av egen
tillverkning, som visade sig vara formellt
välskapad och harmoniskt tilltalande; Sibelius’
ande svävade hela tiden över de
moti-viska uppslagen, medan åter det
harmoniska tydde på bekantskap med de nyaste
franska och ryska riktningarna. Dock har
tonsättaren haft betydligt personligare ting
att uppvisa. Vid samma tillfälle spelade
den ungerska violinisten Telmanyi en
violinkonsert av Beethoven, med en bländande
teknik förenande temperament och
konstnärlig känsla. — Georg Schneevoigt är
man stor tack skyldig för det ypperliga
sätt varpå han tolkade Sibelius’ tvenne
förstlingssymfonier; så som han gestaltade
»tvåan» torde ingen kunna göra det. Även
med Rangströms Strindbergssymfoni firade
han en konstnärlig framgång som dirigent.
— Av de solister, som uppträdt vid
Konsertföreningen under den gångna tiden,
torde det vara tillräckligt nämna
Rachma-ninoff, vars nobla pianokonst som alltid
tillvann sig tillbörligt bifall.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
