- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
136

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ruskin och hans verk. Till hundraårsminnet. Av August Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BRUNIUS

föråldrad, kan han leva länge nog på
sundheten i sin socialestetiska
grundåskådning, det som med ett lättvindigt
ord avfärdas som moral. Denna
åskådning är icke pliktmoralens, icke en
stängande och hämmande åskådning, som
stannar i ovilja och pryderi inför hela
områden av mänsklig verksamhet.
Begreppet moral uttrycker för Ruskin —
som Mollerup i sin nämnda bok klargör —
icke först och främst plikter utan
mänsklig förmåga, mänskliga förmögenheter.
Kärnan i all moral är en instinktmässig
kraft, som ofrivilligt gör det goda och
rätta, som skapar värden. Collingwood
har sålunda full rätt att som han gör
omskriva frågan: YVhat is the morality
of great artists? med frågan: What is the
sum of their capabilities and energies?
I sitt stora föredrag i Dublin av år 1868
polemiserar Ruskin själv mot en
missuppfattning av hans läror. Dåliga
målare, som aldrig lärt sitt yrke och icke
kunna draga en linje, komma ständigt
till mig och säga: »Betrakta min tavla,
den måste vara god, jag har valt ett
så härligt motiv. Jag har lagt in hela
min själ i det och i åratal tänkt över
dess behandling». Dessa måste man
svara att de helt enkelt icke ha talang
till något. Men till de verkliga mästarna
måste man säga att de som ha en
väldig gåva skola se till att de använda
den. »Skepp och arméer kunna ersättas,
om de gå förlorade, men en stor
begåvning som missbrukas är för alltid en
förbannelse för världen».

Detta är hans stora uppfattning av
konstmoralen; men naturligtvis har han
i yngre år, då han stod under föiäldrarnas
inflytande, haft en liten och trång, den
ordinära moraliska ståndpunkten, som
icke avvisar charlatanen och oförmågan
utan den i ett och annat avseende
an-stötliga konsten och personen. Då han
nått sin fulla utveckling, fördömde han

160

i de våldsammaste ordalag sin gamla
ståndpunkt. Betecknande för detta är
hans storsinta behandling av Swinburnes
»Poems and Ballads», som kunde stöta
även mycket toleranta människor.
Förbittrade läsare bådo Ruskin göra
skalden vänskapliga men bestämda
föreställningar, men han svarade kärvt avvisande:
»Swinburne står oändligt över mig i kraft
och begåvning, och jag kunde lika gärna
tänka på att råda och kritisera honom
som att våga göra det med Turner, om
han ännu levde.» Och han tillade de
fina orden, vilkas finhet försvagas i en
översättning: I’m righter than he is —
so are the lambs and swallows, but they
are not his match.»

Säkert är att för den mogne
Ruskin betydde ett sundt konstliv ett
konstliv i högsta potens: han ville icke nöja
sig med spekulation över den gamla
och nya konst som ligger för oss som
ett samlat kapital, han ville framför allt
sörja för framtidens produktion av nytt
rikt kapital. Konsten skall icke ryckas
loss från livet utan bilda blomman på ett
rätt organiserat arbetsliv. All den litet
småttskurna konstkultur, som upptog
hans egen tid, och den följande:
Morris-tiden, art-noveau-tiden och
Werkbund-tiden, som vi ännu leva i, intresserade
honom obetydligt. Han tänkte ständigt
på den stora konsten och konsten som
ett väldigt uttryck för livet. Genom
den uppfostran och konstagitation, som
sattes i gång under hans tid, skulle enligt
hans egen mening icke kunna skapas
någon god och stor konst, endast
konstprodukter som svarade mot ögonblickets
efterfrågan. För att framkalla vad
Ruskin kallar konst kräves en från släkte
till släkte nedärvd skapande förmåga
och ett samspel av lyckliga yttre villkor:
ett skönt land, ett starkt, sundt liv, en
riktig social miljö. Denna åskådning är
icke trång och blir icke heller lätt för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free