Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ruskin och hans verk. Till hundraårsminnet. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUSKIN OCH HANS VERK
ning ha rätt till en Ehrenrettung: om
de icke voro djupstämmande filosofer
så voro de i stället kloka och kraftiga
lagstiftare. De ha varit pioniärer för
folkbildning och uppfostran, för en
human och rationell kriminallagstiftning,
för tanke- och yttrandefrihet. Den
individualism de stödde har praktiskt
bestått sitt prov i deras lands
häpnadsväckande inre och yttre maktutvekling
under tiden 1750—1850. Deras
svaghet var själva den torra klara logik som
skapade ett lufttomt rum kring dem: de
voro inga hela människor utan
pappersprodukter, tanke- och räknemaskiner.
Då Ruskin angrep dem, sammanfattade
han i sin person ett halvt sekels
omedvetna reaktion mot rationalismen:
Cole-ridges, Wordsworths, Scotts, John Henry
Newmans, Carlyles hävdande av de
specifikt andliga värdena i fantasilivet,
kärlekslivet, traditionen, naturkänslan.
Hans tanke att den riktiga användningen
av nationalförmögenheten, fördelningen
av arbetets produkter, producentens
hälsa och lycka gå före själva
hopandet av rikedom är numera allas
egendom. Vad han predikat om
folkbildning och folkuppfostran, om
folkpensionering, om arbetarklassens
bostadsreform, om inrättandet av
handtverks-skolor, om statens ingripande till
folkhälsans förbättring, om arbete åt de
arbetslösa, om jordens kolonisering
— det är »utopier» som i denna stund
äro förverkligade eller åtminstone
teoretiskt slutdebatterade. Andra av hans
tankar, som den reaktionära om ett
uppbyggande i ny form av skråväsendet,
ha en egen kraft i sig och skola nog
komma upp i den framtid, dä alla parter
inse att arbetarfrågan endast kan lösas
i samverkan mellan arbetare och
arbetsgivare.
Men en sådan lista på vad denne
ideolog uträttat för praktisk politik är
en för liten mätare på hans inflytande.
Han har gjutit in sä mycket av sin
anda och sin övertygelse i en ny tids
människor, att få 1800-talssnillen kunna
tävla med honom i så måtto. I den
öken av växande fulhet och oordning
han fann omkring sig har det kommit
att växa upp allt större oaser av verklig
kultur, hjärtats och sinnenas. Vår tid
hade — innan den stora omstörtningen
kom — gripit sig an med att
förverkliga ideal av renlighet och soliditet och
rättfärdighet i sitt arbetsliv. Allt vad
som heter naturskydd, hembygdsvård,
den rätta behandlingen av gammal god
arkitektur, den sunda och rationella
organisationen av stadssamhällena,
hemmets lyftande och prydande, den
enskilde arbetarens känsla av ansvar för
sitt arbete, den nya fordran på kvalitet
mot kvantitet — allt kan ytterst
hänföras till Ruskins agitation.
Allramest ha väl hans
uppfostrings-tankar fångat den nya tidens öra; och
man gör klokt i att för framtiden i
mer än ett avseende gå tillbaka till
honom för vägledning. Han var
en väldig uppfostrare. Överallt i hans
böcker stöter man på hans pedagogiska
genialitet. Även där springer det fram
ett drag av excentricitet, såsom vid det
allbekanta tillfälle då han lät de
konststuderande i Oxford börja sitt arbete
med att lägga en väg. Men oftast gör
han det absurda i den gamla
slentrianen på ett underbart sätt levande
genom några få ord. I Fors Clavigera
— Ruskins Blå bok — inskärper han
vidrigheten av den kolsvärtade luften
med följande ord på tal om flodvattnet:
»Vi kunna ha Englands floder så rena
som klippans kristall. Eller ock kunna
vi alltid göra som vi nu gjort, d. v. s.
förvandla varje flod i England till en
vanlig kloakledning, så att vi icke kunna
döpa ett enda engelskt barn utan med
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
