Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kvinnor som stigbanare. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOR SOM S TIG B A N A R E
CAROLINE VON BEULWITZ-WOLZOGEN. PASTELLMÅLNING AV LIPS.
låta kritiken bestämma sitt val av nya
böcker torde helt ha gått förbi Beatrice
Zades monografier om Caroline och Bettina.
De ha kanske på sin höjd bevarat några
oklara begrepp om, att den första var
»mångfaldig» i erotiskt hänseende och den
senare ett fantastiskt väsen, som man inte
behöver ha någon reda på. Det är icke
antagligt, att den av den nutida bokflodens
höst- och våröversvämningar medryckta
publiken skall tro mina ord, att den förlorat
något värdefullt, som låtit den före kriget
komna »Caroline», den under kriget komna
»Bettina» vara olästa. Framför allt förlora
de, som vant sig att i begreppet tysk inlägga
den preussiska militarism, som till olycka
för Tyskland själv och mänskligheten under
ett halvt århundrade ompräglat Goethes
och Schillers folk. Det är i första rummet
åt våra tyskhatare man vill anbefalla
Beatrice Zades böcker, för att återuppväcka
minnena från Tysklands stora kulturperiod,
dem de alltför lätt glömt under sin
berättigade harm mot det preussiska väsendet.
Men av vilket slag än de läsare må vara,
som stanna vid dessa fina böcker — jag
säger avsiktligt stanna, icke blott
genom-bläddra — så skall man kunna mäta deras
egen kultur efter det intryck de erhålla av
bilderna från det tidsskede, i vilket de
under denna läsning befinna sig. Äga de
själva verklig kultur, då skola de snart
upptäcka i vilken grad vår tids
universi-tetsbildade, socialt mångsysslande och nu
snart riksdagstalande kvinnor stå efter dessa
forna tiders kvinnor i rent mänsklig och
andlig utveckling. Damerna i de forna
tyska som franska salongerna, i
diktare-och tänkarehem rundt omkring i världen,
kunna ju visserligen icke mätas efter de
mått, vi finna hos de främsta typerna för
denna utsökta och försvunna kultur. Men
man skall vara stockblind eller kanske
rättare examensblind för vad begreppet kultur
innerst betyder, om man icke inför dessa
kvinnor inser, att den då framför allt var ett
själens sätt att vara till och verka inom den
krets man sålunda kan skapa och omskapa.
Den oerhörda skillnaden mellan den tid, som
Beatrice Zades böcker framkallar, och vår,
kan belysas med det ord av W. von
Humboldt, som är motto i en av böckerna:
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
