Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Rubens’ verkstad. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kampen om fanan. teckning av peter paul rubens efter
leonardos numera förstörda kartong. I Louvre.
UR RUBENS’ VERKSTAD
Av AXEL L. ROMDAH:
UBENS är ju utan all
fråga en av de
konstnärer som tydligast och
1 mest outplånligt satt sin
personlighets märke, sin signatur, icke
endast på sina egna skapelser utan på allt
vad som kommit till under hans ögon,
på en hel lysande skola. Vem skulle
väl vilja stämpla honom med det
misskrediterande namnet »eklektiker»?
Och dock är det som vi veta så, att
hans konstnärliga bana i högst väsentlig
grad bestämts av yttre påverkningar,
framförallt av dem han i sin tidiga
mannaålder mottog i Italien. Kärnan i hans
konst är Rubensk och därmed också
flamländsk, frodig, oförstört sinnlig, nordiskt
blond, men han har haft faddrar som
12—Ord och Bild, 28:e årg.
gjort sig påminta ej blott under
upp-fostringsåren utan långt utöver dessa.
Många äro de faktorer, vilka i Italien
inverkat på Rubens’ stil, men de
viktigaste av dem kunna sammanfattas i de
båda namnen Rom och Venedig. Rom,
antikens, Rafaels, Michelangelos, den
plastiska principens stad. Venedig,
Tizians, Tintorettos, Veroneses, den
måleriska riktningens säte. Rom och
Venedig, plastiskt och måleriskt, enas till
synes i Rubens’ konst, tämjas samman
av hans egen vilja, men enigheten är
aldrig fullständig, båda dra åt var sitt
håll, och släpper han efter tömmarna,
äro de strax färdiga att bestämma åt
vilkendera sidan kosan skall ställas.
Vilken riktning gav Rubens själv företrädet?
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
