Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Rubens’ verkstad. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR RUBENS’ VERKSTAD
dioskurerna bortröva leukippos’ döttrar.
oljemålning av peter paul rubens. I Gamla
pinakoteket i München.
rarna, hon som bäres av en under tyngden
knäande man, motsvarar i kompositionen
med sin framåtsträckta arm och sitt
bakåt-kastade huvud den stegrande vita hästen
i Lejonjaktskissen. Även såsom bärare
av det högsta ljuset spelar hon samma
roll. Observationen kan förefalla bizarr
nog, men den rymmer en viktig lärdom:
de formala motiven och innehållsmotiven,
fabeln och dess utgestaltande, leva
inom konstnärsfantasien var sitt
självständiga liv, och det är för den utomstående
vanskligt att beräkna, hur deras banor
korsats och hur verken i sin slutliga
form uppstått vid deras
sammansmältning. Vi tyckte oss finna en liknande
överraskande förening av vidt skilda
innehålls- och formalmotiv i Uppresandet
av korset, här är den ännu mera
obestridlig och i ögonen fallande.
Dioskurtavlan i München har utom
det mytologiska ämnet icke mycket
gemensamt med skissen i den norska
samlingen. Den enda figur i denna som
återfinnes oförändrad i den stora
målningen är hästen till höger, som dock
fått sin plats på vänster sida i tavlan,
helt omvänd.
Med väsentliga förändringar har den
från ryggen sedda flickan, som våldsamt
kastar sig bakåt, ur skissen blivit
upptagen i den på knä liggande figuren i
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>