Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem hon var. Ett Wertmüllerporträtts historia. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST E. . AR EEN
Det konstverk, som i så hög grad
tillvunnit sig Levertins beundran,
framställer bröstbilden av en ung dam, nästan
rent en face. Hennes vackra,
uttrycksfulla ansikte blickar småleende mot
åskådaren och inramas av det rika,
mörkbruna håret, som i ett par fria lockar
faller ned över axlarna. Dräkten består
av en vit, djupt urringad klänning à
l’ antique, sammanhållen tätt under brösten
av ett violett skärp, samt en kring
skuldrorna löst draperad mantel av brunt
siden, vilken på högra sidan är fästad
med ett band av samma färg, och som
lämnar halsen, barmen och högra axeln
blottade.
Wertmüllers talangfulla pensel har
bevarat den skönas bild åt eftervärlden
i ej mindre än fyra fullständigt lika
exemplar, och skilda uppgifter föreligga om
vem hon i livstiden varit.
Det exemplar av porträttet, varom
Levertin talar, är enligt konstnärens
signatur utfört i Paris 1784 och kallas i
den handskrivna katalogen över
samlingen på Tidö »M:lle Louise
Eckerman», varmed synbarligen åsyftas den
från gustavianska tidens memoarlitteratur
bekanta skådespelerskan Beata Charlotta
Eckerman. Detta namn utbyttes dock
för några år sedan av okänd anledning
i Aug. Hahrs uppsats om Tidö slott i
»Svenska slott och herresäten» mot
»M:me Elisabet av Frankrike, Ludvig
XVI:s syster».
En samma år som Tidöporträttet
utförd replik såldes 1913 från det
Reh-binderska tavelgalleriet till den finske
konstsamlaren, kommerserådet Paul
Sine-brychoff i Helsingfors. I sin
förteckning över den Rehbinderska samlingen 1
meddelar Göthe beträffande denna
målnings tidigare öden, att den »tillhört
greve Germund Cederhjelm, som 1784
1 Ett svenskt porträttgalleri. Sthlm 1913.
uppehöll sig i Paris» och i hans familj
lär hava kallats Charlotte Eckerman.
De båda återstående exemplaren
ägdes en gång i tiden av Gustav III:s
namnkunnige gunstling, Gustav Maurits
Armfelt, och ett av dem, likaledes
daterat 1784, skall fortfarande finnas på
det Armfeltska stamgodset Åminne i
Finland. Det andra, som bär årtalet
1786, köpte bankir Alfred Berg 1912
från den Clairfeltska egendomen
Rosenlund i Skåne, dit det, enligt en tradition
inom familjen Clairfelt, skulle hava
kommit såsom gåva av Armfelt till hans
naturlige son, Maurits Clairfelt.
Pä denna familjetradition — som
enligt brev till mig från ättens nuvarande
huvudman saknar varje dokumentariskt
stöd — grundar Ludv. Looström sin för
några år sedan publicerade teori,1 att
porträttet föreställer den Clairfeltska
ättens stammoder, en fransk aktris vid
namn mille L’Eclair, om vilken man icke
vet stort mera, än att hennes
kärleksaffär med Armfelt under hans första
Pariserbesök 1780 givit upphov till en
svensk adelssläkt.
Ingen torde väl bättre än Wertmuller
själv kunna giva besked om vem som
suttit modell för porträttet, och
fullständig visshet i denna fråga vinner man
därför lättast genom att studera hans
sedan år 1912 i Kungl, biblioteket
förvarade räkenskapsbok och brevsamling.
Räkenskapsboken, som Wertmuller
fört med spetsborgerlig prudentlighet,
innehåller, jämte kronologisk förteckning
över alla konstnärens arbeten, noggranna
uppgifter om beställarnas namn, de
honorar som betalats för varje tavla m. m.
Förgäves söker man emellertid i detta
intressanta dokument efter någon
anteckning om att Wertmuller, som Looström
1 »Vern var hon?» Ord och Bild 1911 sid.
208 ff.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
