Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem hon var. Ett Wertmüllerporträtts historia. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST E. ARE EN
tagligen förbindelsen med den lilla franska
aktrisen blott en angenäm episod, och
ingenting annat, från hans första av
stormande nöjen uppfyllda vistelse i Paris.
När han fyra år senare åter gästade
Frankrikes huvudstad, blev det icke hon
utan den i kärlekens mysterier sannolikt
djupare invigda Charlotte Eckerman,
som för tillfället fick intaga främsta
platsen i den vackre baronens lika rymliga
som lättantändliga hjärta, och han skulle
måhända denna gång ej ens hava
uppsökt m:lle L’Eclair, ifall kärleksaffären
med henne varit utan »följder». Frågan
om sonens uppfostran måste emellertid
ordnas, och häri ligger nog förklaringen
till Armfelts besök i m:lle L’Eclairs
hem i Passy.
Även for bedömandet av dessa
förhållanden erbjuda breven till Wertmüller
någon ledning. Armfelt anlitade
nämligen dennes hjälp vid en del
affärsuppdrag bl. a. rörande sonens underhåll.
I mars 1785 sände han sålunda den
unge målaren en växel på 8,000 livres,
som han bad denne utanordna på i brevet
angivet sätt. Av summan skulle »300
livres avec la lettre incluse» skickas till
madame Montaudran i Passy, åt vilken
den lille halvbaronens uppfostran blivit
anförtrodd. Att m:lle L’ Eclair alltså
icke längre hade hand om sin son, kan
knappast tydas på annat sätt än att det
sista bandet mellan henne och Armfelt
nu hade brustit.
Blott en enda gång nämnes hennes
namn i breven till Wertmüller, och då
i samband med frågan om porträttens
hemsändande, som ju utgör
korrespondensens ständigt återkommande ledmotiv.
M:lle L’ Eclair hade tydligen genom
Wertmüller bedt sin forne älskare om
hans porträtt, och det snäva sätt varpå
Armfelt beviljade denna begäran visar
huru föga han vid denna tidpunkt —
brevet skrevs 4 september 1786 — in-
tresserade sig för den lille Maurice’s
moder:
».. . Mon impatience a recevoir
bi-entot vos Portraits est extreme, je vous
prie d’ en presser le depart au plutot.
Si Mad. 1’eclair veut absolument avoir
mon portrait je vous prie d’ en tirer copie
mais a condition que cela ne me fasse
pas attendre vainement, et qu’ils
m’arri-vent avant 1’hiver ...»
Vid sonen synes Armfelt däremot
varit ganska fästad och blev angenämt
berörd, när Wertmüller i början av år
1786 erbjöd sig att måla gossens
porträtt och därför bad om ett
introduktionsbrev till hans fostermor, m:me
Montaudran i Passy. I sitt brev av 4 mars
d. å. vidrör Armfelt förslaget med
följande ord:
». .. Vous n’ avez pas besoin d’ une
lettre de moi pour Madame Montaudran,
allez seulement a Passi, de ma part dites
a Mad. Montaudran que vous voudrai
me faire une surprice agréable avec le
Portrait d’ un Enfant pour quel vous
saviez que m’ interresse beaucoup, et ön
vous laissera faire a votre fantaisie pour
tous ce que regard ce petit marmot —
a l’egard de l’habillement suivez sur cela
votre bon gout et la simplicité de
l’antiquité...»
Porträttet, som Wertmüller sedermera
skänkte Armfelt — möjligen såsom
sou-lagement för att han så länge fick vänta
på sina andra tavlor — tillhör numera
bankiren Alfred Berg. I sin
kassabok har konstnären gjort följande
anteckningar om detsamma: »a Paris le
31 Dec. 1786. p. Monsieur Le Baron
D’ Armfelt fini le portrait de Mons. Moriz
-agé de 6 ans environs toile de 15, demi
figure representant un amour qui se
prepare a tirer une fléche, tableau ovale.»
Lille Maurice, som erhöll namnet
Clairfelt — bildat av de bägge sista
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
