Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERKER EK
är småklok. Därför förstår man inte
riktigt vad som binder Albert vid henne,
och man tycker att han glider neråt
alltför lätt. Nå, detta låt-gå-lynne är ändå
inte okänt som svenskt. Det som bär upp
skildringen är Alberts upplevelser under
rymningen. Allt det yttre sjömansmässiga
är överlägset skildrat, men själva den
moraliska utvecklingen tas nog för vekt
på. När man ställes ansikte mot ansikte
med döden, litar man inte bara på visioner
av en överjordisk Elvira utan faller
tillbaka på själva tågan i sitt väsen. Albert
verkar för slapp och intresserar därigenom
mindre. Skildringen av hur en människa
glider ut ur sitt jämviktsläge och
återfinner det äger i alla fall ett stort intresse,
och det är väl egentligen den grundfråga,
varom alla novellerna handla.
Vissa av de här förbigångna äro rätt
obetydliga, men där finnas ytterligare
utmärkta ting, särskilt »Trädgården». Jag
har dock redan framdragit tillräckligt för
att motivera slutomdömet, att vi i Noveller
stå inför Siwertz’ hittills mognaste bok och
en av den unga generationens bästa.
Som novellistisk begåvning kan Runar
Schildt mäta sig med Siwertz. Lusten att
fabulera är hos honom starkare, men han
äger ej samma mognade livsvishet. Av de
fyra noveller Perdita innehåller är en,
»Sinande källor», blott en torr studie i en rätt
oklanderlig stil, men de andra äro nog så
representativa utan att höra till Schildts bästa.
»Under stenen» har scenen förlagd till
en järnvägsmiddag under fjorton minuters
uppehåll. Häri deltager en gammal
globetrotter, som fått lägga upp, sedan kassan
sinat. Under dessa fjorton minuter
upplever han resans hela spänning och
smyger sig sedan undan som en våt hund.
Man får sedan veta, att han under en må-
nads semester upprepat samma seen för
varje dag. Berättaren finner symbolen för
detta surrogatliv, medan han sitter och
väntar på ett lokaltåg qch tillfälligtvis
kommer att sparka till en sten: »Jag välte den
med foten, och se: därunder låg gräset
sjukligt vitt och pressat mot hårda marken,
men det fortfor att skjuta blad, att leva
och verka efter sin art». Denna fyndiga
träffsäkerhet ger den Schildtska novellen
dess stämpel.
»Den svagare» handlar om ett
olyckligt äktenskap mellan en egoistisk,
njut-ningslysten kvinna med slaviskt blod i sina
ådror och en trohjärtad svensk
kryddbodbetjänt. Dennes öde och väsen fångas
redan i inledningsskildringen orn hur han
en vårsöndag målar sin sommarbåt. Han
nedlägger i denna handling så mycken
omtanke och ljus framtidsförhoppning, att vi
förstå, att han måste bli sviken — fastän
inte just nästa kväll av sin egen hustru.
Titelnovellen Perdita skildrar en stilla
tragedi. Den gamle översten har haft mycken
yttre framgång, men detta betyder mindre
för honom efter hustruns död. I stället
ansätter honom minnet av hans verkliga
ungdomsförälskelse till en skådespelerska
»lilla Marie». Hon är död, men de äga
en son i livet. Denne vill översten göra till
sin arvtagare, men sonen visar sig som sin
stolte faders stolte ättling och avvisar alla
anbud till närmanden. Det är samma
livsuppfattning som i de andra novellerna: det man
mest älskar blir en vägrat, men livet ställer
gärna alla bivägar öppna för en. Denna
sceptiska livsvisdom gar hos Schildt hand
i hand med en god människoiakttagelse.
Också bifigurer, som knappt behövas för
handlingens gång, få ofta stor åskådlighet.
Tydligen skulle Schildt kunna ta i tu med
långt större uppgifter, om han hade
djupare erfarenhet eller större energi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
