Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En finländsk vältalare. Av Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FINLÄNDSK. VÄLTALARE
adeln fann reformen alltför radikal och
yrkade på tvåkammarsystem, svarade
han bl. a. följande:
Här har talats om att minoriteterna,
representerande den högre bildningen och
erfarenheten, borde genom ett tvåkammarsystem
tryggas vid erforderlig makt gent emot en för långt
gående demokratisk riktning.–-I själva
verket har enligt tvåkammarsystemet övre
kammaren denna makt att säga nej till vad de av
hela folket valda representanterna i andra
kammaren besluta. Är det väl en sådan makt, som
kan uppställas såsom ett ideal? Jag för min
del tror, att de minoriteter, som representera
den högre bildningen och erfarenheten, och som
för var dag kulturarbetet fortskrider växa i
proportion till dem, som icke innehava dessa
egenskaper, böra hava sin betydelse uti inflytandet,
men icke uti en genom lag bestämd
maktställning. — — — Tror man väl, att de, som vandra
i en örtagård och sköta om den och njuta av
dess blommor och frukter, med skäl kunna
säga åt dem, som stå utanför planket: »varen
stilla och nöjda, kanske vi giva litet blommor
åt er också». Låt dem alla komma in; då
skola de icke ens tänka på att trampa ner och
förstöra trädgården; de skola av egen fördel
manas att ägna sig åt dess vårdande.
Demokrat i egentlig mening var
Mechelin emellertid, enligt Wrede, icke,
om ock han erkände berättigandet av
demokratiska grundsatser och tillämpade
dem i handling.
Det är klart, att för en sådan
politisk åskådning som Mechelins och under
sådana politiska förhållanden som de i
Finland rådande folkbildningsfrågorna
skulle träda starkt i förgrunden. Vid
olika tillfällen för han också deras talan.
Vid festen för industriutställningens
bestyrelse och funktionärer framhåller han
skolornas odlingsarbete, vid festen för
O. D.-isterna talar han om hur ljusets
riddarvakt och andens fria folk »vill
kämpa för att sprida ljusets strålar
överallt bland folket», i Finska
konstföreningen påminner han om vikten av att
bringa konstverken till de tusende hem-
men, »där allt som odlar skönhetssinnet
är en vinning i idealens tjänst»; och när
februarimanifestets härda slag måttas mot
Finlands offentliga liv, ljuder från honom
som en säker tillförsikt och ett löfte:
»Vår andliga odling är ej mera så svag,
att den skulle kunna förkvävas. Den
skola vi värna och förkovra och sprida
till de ringaste hem.»
Liksom han intresserar sig för de
andliga frågorna, så även för de
materiella. Man finner av honom tal i rent
praktiska frågor, tal utmärkta genom sin
klarhet och sin nyktra saklighet.
Samme man, som kunde tala ljust och vekt
till Topelius, just i den blide skaldens
egen tonart, och som vid avtäckningen
av Stigells »De skeppsbrutna» kunde
forma ett klippfast språk, starkt i det
som utsädes och ytterligare starkt
genom det som förtegs men förstods,
samme man, som vid Finlands ödesdigra
ögonblick talade ord, fyllda i sin
manliga enkelhet av det djupaste patos,
samme man kunde även tala fackligt om
landtbruk och handel, om export och
import och statsfinanser. Hans intresse
omspände vidt skilda ting, och hans
talarkonst rörde sig inom vidt skilda stilar.
Men allt med samma suveränitet. Och
allt sammanlöpte till brännpunkten:
Finlands folk har ett mål att leva för.
Olika statsmän följa olika principer
i sin skapande verksamhet. Ofta ges
ju principen av förhållandenas tryck.
För Mechelin var den given dels genom
förhållandena, dels genom hans egen
naturell: principen hette På lagens grund.
Uppfostran hade väl även gjort sitt till
vid utvecklandet av hans sinne för
lag-stadgad ordning. Den stränga
pliktuppfyllelsen hörde till faderns
uppfost-ringsgrundsatser. Mellanhavandet
mellan far och son vid uppfostran kunde
ta sig uttryck, som gent emot nutidens
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
