Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre moderna svenska humorister. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE MODERNA SVENSKA HUMORISTER
Tror ni att jag kan göra revolution med er?
Uslingar ären I. Och jag föraktar er. Ty jag kan
ej bruka er till något nyttigt. Så talar jag till
mina landsmän.
Och till »de svenska köksvildinnorna>
slungar han ytterligare en bannstråle:
Gån från mig till Gehennas eviga eld. — Kunnen
I laga äggrätter? Det kan den manlige iranske
kocken. Vit, klumpig, osmältbar äggröra lagen I.
Han lagar gul brynt ambrosia.
Kanske var det oftast så, genom den
temperamentsfulla överdriften och den
hänsynslöst ringaktande tonen som Jörgen nådde
sina effekter. Men det stod också, som
här, alltid en fast och allvarlig mening
bakom dessa överdrifter. Den som hört
honom muntligen fara ut mot »all ondska
och bondska» i detta land, som sett den
ljungande blicken i de stålgrå ögonen
avlösa det sarkastiska, lite diaboliskt
godmodiga smilet under den franska
generalsmustaschen, behövde ej tvivla därpå.
Aldrig nedlät han sig till det clowneri,
som under etiketten »harmlöst skämt» har
till högsta mål att förströ åhöraren — om
möjligt få till stånd en skrattsalva från
radpubliken.
Därtill var Jörgen mycket för
högdragen och uppfylld av sin mission — även
när han senare måste ha insett att han
kämpade en hopplös kamp för ideal, som
voro ur modet, och med en glesnande
falang vid sin sida.
JÖRGEN. TECKNING AV
ALBERT ENGSTRÖM.
Palmærs satir hade, liksom den
nyromantiska ironien i allmänhet, övervägande
tyska anor. Så tillvida är väl snarast
Sturzen-Becker, som med sitt politiska
frihetspatos förenade icke föraktliga epikureiska
insikter, och som väl i alla fall är
Sveriges förste moderne causeur, Jörgens
verklige företrädare, om också inte förebild.
Signaturen Jörgen, i civila livet Georg
Filip Lundström, son till sjökaptenen och
jaktuppsyningsmannen Lars Jörgen
Lundström, hade haft en ungdoms- och lärotid,
som från början gav honom ett annat snitt
än den vid ett universitet utkläckta
förfat-tartypen. Som skolpojke gick han till sjöss
och seglade efter avlagda examina sin fars
ägande skuta. Utan tvivel var det där som
de diktatoriska tendenserna — gärna med
daggen som representant för makten och
det högre förnuftet — slogo rot.
I hans andra yrkesskede, som
tullupp-syningsman i Stockholm och Haparanda,
stadgades en annan av grundpelarna i
Jörgens världsbild: hans individuella
konservatism, hans vördnad för bestående lag
och ordning, hans hat mot frihandeln och
dess representanter. Redan vid denna
ålder röjde sig hans självständighet och
egenart i hans syn på de politiska företeelserna.
Det fordrades nog båda delarna i förbund
med en ordentlig dosis personligt mod för
att bryta en lans för den av hela landets
intelligens och frisinne utdömda
ståndsrepresentationen, som Jörgen gjorde det med
»Festsexan i Öregrund».
»A rebours» — det ordet skulle kunna
stå som motto på hela hans publicistiska
verksamhet. Den gick så godt som alltid
mot strömmen. Denna verksamhet kom att
sträcka sig långt in i en annan tid än den
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
