Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER
Av SVERKER EK
III
► JALMAR SÖDERBERGS
Jahves eld är en
dilet-I tants försök att uppvisa
elementen i den Jahvekult,
som Moses införde i Israel. För den som
ej är djupare inne i dessa frågor än de två
vänner, för vilka författarens alter ego
Mar-kel tänkes föredraga sin framställning, är det
omöjligt att bedöma den objektiva
sanningshalt boken kan äga. Då författarens
vetenskapliga rustning förefaller rätt lättvindig,
äger denna synpunkt ej så stort intresse.
Huvudvikten ligger på Hjalmar Söderbergs
egen intellektuella attityd. Man kan
givetvis kalla den skeptisk, blott man
ihågkommer att denna skepsis aldrig tvivlar på
räckvidden av sitt eget intellektuella
område. Detta är hans enda fördom, och
den tror han sig ha rätt till genom att
övervinna alla andra. Kampen mot
fördomar är därför hos honom ett livsbehov,
men den fordrar knappt någon personlig
uppgörelse. Han vet på förhand, att de
blott äro förfalskningar, och utredningen av
sådana trassliga härvor sporrar hans
nyfikenhet men lämnar honom kall och
oberörd som sanningssökare. Just därför att
Hjalmar Söderberg aldrig är djupare
personligt engagerad i undersökningen, äger
den föga intensitet och blir lätt begränsad
till sin räckvidd, men den får också den
stora opersonliga egenskapen: konsekvens.
Söderbergs konsekventa men begränsade
tankegång har gjort honom till en inom
sitt område osviklig artist, men den
rymmer också intellektuella egenskaper, vars
relativa värden äro särskilt skönjbara i en
tid, som mest inriktat sig på obegränsad
intuition med mer eller mindre beslöjad
religiös innebörd.
Det är klart, att Hjalmar Söderberg
skall se sin självskrivne motståndare i det
religiösa troslivet. Visserligen uppfattar
han detta som mer eller mindre medvetet
självbedrägeri, men just därför känner han
något av sanningssökarens patos, när han
tror sig kunna avslöja ett sådant skenliv,
även om det bottnar i ett barnsligt
oskuldstillstånd. För en sådan uppfattning är
det naturligt att gå så långt tillbaka som
möjligt. Söderberg vill rycka upp ogräset
med rötterna, och kan han gräva upp själva
rotstocken skola blommorna i alla
rimligheters namn också följa med. Det är
därför mycket logiskt, att om man vill åt den
judisktkristna religionen resolut ta i tu med
Jahves eld. Nu kan man visserligen
invända, att religionen är livserfarenhet och
inte historia, och att Jesus därför har
mycket litet med Moses att göra. Den
fråga om upplösa och fullborda, som han
själv rest, kan inte förbigås, och man måste
först visa hur mycket av hans rötter som
går tillbaka till Moses, ifall man vill träffa
honom genom denne. Denna individuella
synpunkt gör likväl inte Moses mindre
intressant. Man kan i honom se en
primitiv typ för »den store religionsstiftaren»
och därigenom belysa, hur en religion
uppstår. Av allt att döma har detta varit
Söderbergs huvudsyfte.
Givetvis har Moses lika litet som någon
Hjalmar Söderberg: Jahves eld. Stockholm, Albert Bonnier.
Hjalmar Bergman: En döds memoarer. I, II. Stockholm, Albert Bonnier.
Waldemar Swahn: Herr Windelcrantz’ sällsamma resa. Stockholm, Åhlén & Åkerlund.
Hjalmar Lundgren: Under örnens klo. Stockholm, Åhlén & Åkerlund.
Einar Smith: Fjordens främlingar. Stockholm, Åhlén & Åkerlund.
Hugo öberg: Familjerna på Brunkeberg. Stockholm, Dahlbergs förlag.
Martin Koch: Anteckningar på havet. Stockholm, Albert Bonnier.
Albert Eklundh: Folk på vägen. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Jarl Hemmer: Förvandlingar. Stockholm, Albert Bonnier.
Joel Haugard: Ann Dayot. Uppsala, F. C. Askerberg.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
